Den framgångsrika advokaten Frida Wallin berättade i en intervju med tidningen om att försvara den spanske läkaren som dömts för en lång rad sexövergrepp mot barn i bland annat Skaraborg.

"Man kan bli ganska ansatt när man försvarar personer i uppmärksammade mål. Jag kan få kommentarer och mejl och bli ifrågasatt från många håll."

Det är sannolikt en omskrivning för att mejlkorgen svämmar över av dynga som skulle få vanliga människor att sjunka ned i apati och sjukskriva sig. Brottmålsadvokater måste vara härdade.

Det pratas inte särskilt mycket om vad försvarsadvokater får utstå i sin gärning, men ibland öppnas dörren på glänt. Björn Hurtig försvarade den så kallade Kulturprofilen som dömdes för våldtäkt. Hurtig berättade i en intervju med Expressen om nattliga sms där det kunde stå att han inte förtjänade att leva eller att hans familjemedlemmar skulle våldtas.

Minst lika illa hade nog advokat Johan Eriksson det när han försvarade Rahmat Akilov som begick terrordådet på Drottninggatan i Stockholm 2017. Så fort han åtagit sig uppdraget började hatmejlen – där han kunde kallas allt från terroristälskare till landsförrädare – hagla in.

I de mest uppmärksammade målen, när inkopplade advokater framträder i medierna, är det kanske inte förvånande att hatet svämmar över bräddarna. Men faktum är att det är mer utbrett än så. Enligt Sveriges Advokatsamfund har 35 procent av advokater och jurister på allmänpraktiserande byråer någon gång utsatts för hot på grund av sitt arbete. Hot alltså – i det ingår inte mejl fulla av invektiv och kränkande tillmälen.

Att bli genuint illa berörd av avskyvärda brott tyder på att man har ett visst rättspatos och är därmed begripligt. Den logiska kullerbytta som får samma personer att glömma allt om rättvisa och slänga sig över tangentbordet för att skriva att en advokats familjemedlemmar borde våldtas är dock fullständigt obegriplig.

Försvarsadvokatens roll brukar ofta motiveras med att "alla har rätt till ett försvar". Den klyschan är tyvärr inte tillräcklig, för den antyder att advokaten bara skulle finnas till för sin klients skull. Men advokaten är inte en rättshaverist som på grund av någon gammal grundlagsparagraf som av oförklarliga skäl inte går att riva upp måste tillåtas härja fritt i sin obstruktion av domstolsprocessen. Försvarsadvokaten finns till för själva rättssäkerhetens skull. Utan den kan ingen rättvisa skipas.

När en fällande dom avkunnas ska brottsoffer och deras anhöriga nämligen kunna känna sig säkra på att de har fått den upprättelse som samhället kan ge efter brottets fullbordade faktum. Till det hör vetskapen att brottsutredningen och åklagarens gärningsbeskrivning har varit så grundlig att den stått pall för en kritisk och professionell granskning. Bara då kan verklig rättvisa skipas – och någon annan sorts rättvisa har ingen någon glädje av. Denna kritiska granskning måste utföras av någon.

Trots brottmålsadvokaternas viktiga roll och den stora omfattningen av hoten och hatet får det väldigt liten uppmärksamhet i det offentliga samtalet. Hat mot politiker och journalister får större uppmärksamhet, för att inte tala om hur samhället går upp i stabsläge när poliser och åklagare utsätts för brott i sin tjänsteutövning.

Försvarsadvokater är en lika viktig del av rättsprocessen, men ändå omfattas inte ens offentliga försvarare – som får betalt av staten – av lagstiftningen om hot och våld mot tjänsteman. Det är inget annat än en skam. En spricka i rättsstatens fasad som borde lagas ögonaböj.

Framför allt borde alla som skickar hatiska meddelanden till försvarsadvokater sluta genast. Skicka en blomma i stället.