Långfredagsmorgon. Solen börjar värma, fjärde veckan i rad nu… vitsipporna vänder sina ansikten mot strålarna från solen och ett stilla kvitter från taltrast, bofink och nyss anlända rödstjärten. I övrigt tystnad. Lugn och ro.

Plötsligt ryter det till. Fåglarna tystnar för ett ögonblick, hunden kopplad vid min sida rycker till med nos och öron på helspänn. Tystnaden lägger sig igen, skönt.

Men de akustiska fenomenen återkommer, de blir både mer frekventa och långvariga. Vad är det då? Skandinaviens största bil- och MC-mässa för entusiaster på Elmia Jönköping!

Nu igen. Förra året 84 000 åskådare. Kalkylera med tre personer per bil och 100 km bilresa tur och retur. Greta Thunberg kan snabbt räkna ut koldioxidbelastningen. Och dessutom – syftet med detta? En glorifiering av en tid som varit och som underhålls, koldioxidtyngda hobbies där lukten av halvförbränt bränsle och röken från däck som tvingas till burnout efter burnout.

Grattis Jönköping! Strål­ande tider!

Tänk vilka inkomster, tänk att få sätta jönkan på kartan! härligt eller hur, alla politiker och näringsidkare?

Ett eskalerande muller som klättrar över Vättersänkans bergsidor, förstärks.

Just så är det i Jönköping, påskhelg efter påskhelg. Komedi eller tragedi? Nu eller sedan?

Jag, hunden, fåglarna och vitsipporna försöker koncentrera oss på här och nu.

Påskaftons kväll bryter det riktiga helvetet löst. Berget skälver, liksom jag och hunden.

Mitt i det fina naturreservatet. Vitsipporna blir nästan gråa när jag tänker på gummit som rivs upp av asfalten. Heja på.

Reflekterar över om kommunens politiker över huvud taget hört talas om miljöbalkens paragrafer om ”återkommande störande buller”. Komedi eller tragedi? Snabba intäkter och långsiktig undergång? Valet är vårt. Tyvärr lutar det mot det senare.

Greta, carry on!

Relaterat till artikeln