Annons
Vidare till skaraborgslanstidning.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Insändare: En värld fullt av dömande mot ensamma mammor

 
Perspektiv
Visa alla artiklar

Mina barn har alltid rena hela kläder. Mina barn har alltid rent hemma och fräscha sängkläder, alltid samma kvällsrutiner, alltid samma trygga suck av fina sagor och reflektioner, kärlek och kramar och sång innan de somnar. Mina barn har en närvarande mamma dygnet runt. Jag lämnar dem aldrig i sticket.

Mina barn blir sedda och hörda hemma. De får vila, leka, nyttig mat och d-droppar, motion och uppfostran. Även om jag är trött inspirerar jag dom. Även om jag är trött älskar jag dom. Jag har aldrig somnat ifrån trots sömnlösa år av nattamning.

Mina barn har fått genomgå trauma av flytt och skilsmässa men med mig sida vid sida, hållandes dom båda i handen. Mina barn får reagera. Det är okej. Och mina barn får se mig tappa tålamodet ibland. Det är okej. Mina barn får se mig sätta en gräns, även inför andra. Det är också okej.

Men mina barn växer upp i en värld där de lär sig att mamma kämpar ensam. Där de får se en trött mamma, trött av att bekämpa ett krig.

De får växa upp i en värld där mammors känslor av trötthet eller ensamhet måste tystas. Mina barns mamma får inte göra några fel. Mina barn får se en värld fullt av dömande mot ensamma mammor. Mina barn får se en mamma med krav på sig från samhället att vara perfekt.

När mina barn inte får godis är det för spänt. När mina barn inte får skärmtid är det för stressat.

När mina barn får godis är det livsfarligt. När mina barn får skärmtid är det dåligt föräldraskap.

Där små rester av en hälsosam relation och en späckad vardag kan kantas av dåliga hämtningar eller lämningar som blir nästan för stora att hantera för den ensamma mamman som blir...dömd. Blickar av dömande riktas mot mina barns kärleksfulla närvarande mamma när hon säger med sänkta ögonbryn att barnen ska sluta tjafsa för vi ska gå hem nu. Mina barn får inte skrika eller säga att de inte vill hem, för då får mina barn se sin mamma dömas av folk som inte förstår hur en fungerande normal kärleksfull familj ser ut.

Mina barn får skridskor, tennis, lekparker bibliotek och badhus men också mycket hemmamys och egna tomten. Men bara med sin mamma, och ibland pappa eller sin farmor. Det kommer mina barn få känna av hur det döms som för liten familj. Men mina barns mamma får inte anlita en nanny; för tänk när hon försvinner ur barnens liv. Då blir det ett trauma. Mina barn får hellre vara ensamma med bara oss.

Mina barn kommer se sin mamma kämpa för sin rätt att duga trots att familjen gått i kras och inget blev som mina barns mamma hade tänkt sig.

Mina barn sover rakt igenom natten. Mina barn sover gott och utan mardrömmar. De vaknar pigga och säger god morgon med en kram. Mina barn har inga problem. De kissar inte på sig, är inte förstoppade, har inga diagnoser, slåss inte, kan matte, engelska, klockan, intresserar sig för språk, är kreativa och stimulerade.

Men det duger inte, för mina känsliga älskade och trygga barn kommer ändå få känna hur deras ensamma mamma gråter om kvällen för att ingen stöttade. För att inget duger. För att ingen kunde hålla sina dömanden för sig själva.

Mina barns mamma får inte söka sjukvård för vem ska då ta hand om barnen om mamman är sjuk. Mina barns mamma blir aldrig sjuk.

Mina barn får inte skrika hemma, för om de gör de så ser de sin mamma bli rädd för att grannen ska döma, höra, tycka. Mina barn får se en mamma som kämpar ensam, istället för tillsammans, stöttad av samhället runt.

Mina barns mamma har slutat ha åsikter i samhället när hon ser något som är fel. Mina barn ser en mamma som håller dem för sig själv, fast åsikterna skulle behövas. För mina barns mamma ska bara vara tyst och glad, annars vet ingen vad som kommer hända.

Anonym

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel