För några veckor sedan skrev jag om det som är en av våra vanligaste sjukdomar.

Missade du min krönika hittar du den här.

Nästan var tjugonde har, som jag, diabetes i någon form. Alla i Sverige känner någon eller några som har sjukdomen. Så kanske trodde och hoppades jag att gensvaret skulle vara något större än det blev. Några läsare, som själva har diabetes, hörde av sig, men i övrigt tystnad.

Det förvånade mig, eftersom jag vet att det finns massor att säga. När vi någon gång pratar sockersjuka (som det hette förr) på jobbet finns massor av frågor om ditt eller datt.

Förmodligen är det som en av de som faktiskt hörde av sig skrev. "Jag antar att det beror på att man inte vill vara "den där diabetikern", man vill i första hand inte bli ihopkopplad med sin sjukdom."

Och så är det nog. Vi är 800 000 personer, men vill inte bli vår sjukdom och därför håller vi käft om den. Vi pratar inte om den på jobbet eller i föreningen, i alla fall inte mer än absolut nödvändigt.

I sådana fall är det ju, om jag tänker efter, ganska naturligt att responsen blev så sval när jag bad er mejla. För i ett mejl kan man låtsas att man är anonym, men ändå sätter det någon form av spår. Det är ett stort steg för många att skriva ett mejl.

Därför tänker jag så här: jag lägger upp en chatruta och hoppas att det underlättar mer. Du kan välja att vara helt anonym, och behöver heller inte hålla någon tanke om verkshöjd på det du skriver.

Min förhoppning är att det här skulle kunna vara ett forum för alla typer av frågor kring diabetes, vare sig du har sjukdomen eller inte.

Finns intresset hos er lovar jag att med jämna mellanrum gå igenom frågorna och se till att skaffa ett svar. Om jag inte kan svara själv ser jag till skaffa svar från den som kan.

Om inte försvinner sajten ut i internets mörka ingenting. Det är upp till er.

Men - frågar du nu - borde det inte gå via en läkare eller så?

Tja, du kanske har ett annat förhållande med läkare än jag. Jag har en duktig läkare, men när jag är där för kontroll måste jag erkänna att jag försöker komma därifrån så snabbt det bara går. Han kan svara på om mina värden är bra eller dåliga, men är inte axeln att snyfta på när man känner att man bara är jävligt trött på den jävla sockersjukan.

Kanske kan vi vara en gemensam axel.

Här har du chatrutan - här har du chansen.