Lunchrusningen i Skövde är över. Inne på bokhandeln i Commerce sitter Björn Hellberg bakom ett bord med sin nya bok framför sig.

– Det är min 62:a bok. Min första memoarbok. Jag tog gott om tid på mig. I den skriver jag mycket om tennis också, berättar han.

Eftersom han den här dagen befinner sig där han gör passar Björn på att lyfta fram Västergötland som ett av de historiskt sett tre främsta tennisdistrikten, tillsammans med Stockholm och Småland.

– Många har kanske glömt att vår fjärde bäste spelare genom tiderna, Sven Davidson, kommer från Borås. Lennart Bergelin, en av våra stora, – Alingsås. Torsten Johansson – Karlsborg. Anders Järryd – Lidköping, Kjell Johansson – Dalsjöfors. Christina Sandberg, en av våra bästa damtennisspelare, har rötter i Västergötland. Och så har vi Jonte Sjögren, en av världens bästa tennistränare – Herrljunga. Och då har jag säkert glömt någon.

Robin Söderling…

– Robin Söderling får vi inte glömma, från Tibro. Som ju varit i två finaler i Franska mästerskapen. Som jag bedömer en av de tio bästa svenskarna genom tiderna. Borg, Wilander och Edberg, de tre är i särklass. Sedan kommer Davidson, lika särklassig fjärdeplats. Så han hotas inte bakifrån och kan inte hota uppåt. Så Västergötland har väldigt fina anor.

LÄS MER: Årets första turneringsseger för Elias Ymer

Elias och Mikael Ymer.

Foto Jonas Ekströmer/TT

Bröderna Ymer

Från Skara kommer ursprungligen bröderna Elias, 22, och Mikael, 20, Ymer.

– Jag såg de första gången i juniorsammanhang, tror det var i Båstad, och de var frappant lovande och talangfulla. Ska man var riktigt ärlig så har de kanske inte infriat de förväntningar man hade hoppats på, men de är fortfarande så pass unga och ambitiösa att det finns goda möjligheter till ytterligare utveckling.

– Samtidigt kommer det väldigt många unga spelare från andra länder – Grekland, Australien, Kanada och så vidare – så konkurrensen tätnar även bland de yngre. Det viktiga är att de inte ger upp utan jobbar lika målmedvetet som de gjort hittills. Då ska det kunna lossna, tror jag. En plats bland de 100 bästa tycker jag inte alls är så avlägset, även om det är långt dit för Mikael för närvarande.

Vad säger du om svensk tennis nu?

– Perioden från 2011 då Robin slutade fram till nu är den sämsta någonsin. Det har varit vissa glädjeämnen, men ser man i stort har det varit en stor besvikelse. Inte sedan förbundet startade 1906 har vi haft en så lång och djup svacka som nu. Som tur var har vi två damer nu på topp 100, så där är en liten ljusning.

Vad tror du om framtiden då?

– Jag tror på svensk tennis framtid, men det kan ta ett tag. Sverige har sådana traditioner och nästan unikt upplägg med klubbar och instruktörer, skickliga sådana på varje plats runt om i landet. Man behöver inte som förr i tiden åka till Stockholm för att bli något. Det finns massor med bevis på spelare som har utvecklats i sin hemmiljö i lugn och ro. Jag är helt övertygad om att Sverige kommer tillbaka till toppen, men inte som vi hade på 80-talet. Det är omöjligt anser jag. Däremot kan vi få fram en spelare som kan bli till och med etta igen. Det kan hända, men att få fram så många på en gång är svårt. Å andra sidan, titta på Spanien som har så enormt många. När vi var som bäst kanske Spanien hade två-tre riktigt bra spelare, nu har de 20.

En kvinna närmar sig försiktigt:

– Får jag ta en bild?

– Ja, varsågod, säger Björn och vänder sig mot henne.

Hur mycket följer du tennisen i dag?

– Jag följer hela tiden på avstånd numera. Jag åker inte alls lika mycket som jag har gjort. Men jag var på Wimbledon för 52:a året i följd, och har inte missat en enda dag. Och Båstad har jag varit 58 somrar. Jag missade -66 då jag var i Australien som frilansjournalist. Och alla Stockholm Open har jag varit på sedan starten 1969, säger Björn Hellberg.