Annons
Vidare till skaraborgslanstidning.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Årets första stadsvandring - i 1700-talets spår

Så var det då äntligen dags för en stadsvandring i Skara. Vi har väntat hela sommaren och under 1700-talsveckan blev det dags för årets premiär.

Efter myndigheternas rekommendationer begränsades antalet deltagare till 50, så det var ovanligt glest på Prubbatorget denna måndagskväll.

Som vanligt inledde Domkyrkans klockspel, nu med psalmen ”En vänlig grönskas rika dräkt”. Skara Gilles ålderman, Tommy Kroon, hälsade välkommen och presenterade den nya stadsguiden Sven-Olof Ask.

Sven-Olof, tidstypiskt klädd, började med en historisk exposé med historiska händelser över åren och konstaterade att just 1700-talet var en märkvärdig period i staden Skara.

Några händelser: Den stora branden 1719, Carl von Linnés besök i staden, den återuppbyggda skolan, det gamla bibliotekshuset och den botaniska trädgården.

Inledningsvis berättade han kort om branden 1719 när praktiskt hela staden ”i aska lades”. Om hur domkyrkan räddades av rådiga stadsbor. Ödeläggelsen gjorde att praktiskt taget hela staden fick återuppbyggas. Ett av de första husen som uppfördes var Båtsmanshuset, ett annat var Skolgatan 9.

En av 1700-talets stora händelser var Carl von Linnés besök i Skara som inleddes den 25 juni 1746.

Han var utsänd av den svenska staten för att undersöka förekomsten av vattenkraft, mineraler och andra nyttigheter. Linné passade också på att skaffa kunskap om en massa blommor och bin därtill.

Sannolikt var det dåligt väder under hans besök, han var måttligt imponerad och beskrev ojämna och sumpiga gator. Han slog också fast att det bara fanns fyra hus av sten, resterande var byggda av trä.

Från trappan till Bladska kunde Sven-Olof berätta om tillkomsten av stadens första bibliotekshus. Läraren och språkmannen Sven Hof var irriterad över den bristfälliga förvaringen av böcker i Domkyrkan. I ett ilsket brev begärde han att ett bibliotekshus skulle byggas. Detta blev verklighet 1748 och huset byggdes alldeles intill kyrkobyggnaden.

Efter denna del av historien gick gruppen vidare till Skoltorget. Skolhuset, som var en av de byggnader som raserades vid branden, byggdes upp på nytt tre år senare, 1722. Genom ”Sättarns” försorg finns skolbyggnadens placering markerad med storgatsten på torget. Huset hade två våningar. Nedervåningen bestod av en enda stor sal, i vilken trivialskolans fyra klasser undervisades av fem lärare och de hanterade 150 elever i åldrarna 7 år upp till 20 år. På övervåningen huserade gymnasiet uppdelade i två rum. Det fanns inga skolbänkar, utan man satt på stora stockar. Man kan anta att omständigheterna inte bjöd på någon speciell studiero.

Promenaden fortsatte till Botan. Även när det gäller denna oas i Skara hade Sven Hof ambitioner.

Men parken blev verklighet först efter insatser av Peter Hernqvist. Han var redan berömd och en av Linnés dugligaste lärlingar. Efter skrivelser till domkapitlet och landshövdingeämbetet fick han möjlighet att anlägga parken på ”Organistgärdet”, men först efter att Gustav III hade fattat beslut efter ett överklagande. Området skulle stängslas in och för att klara detta, transporterades hundratals lass av sten och grus till platsen som var en sankmark. Peter Hernqvist ser till att anställa trädgårdsmästare och man började plantera träd och växter. Idag lär det finnas 300 träd i parken, men knappast några som planterades på glanstiden.

Som avslutning gick gruppen till Kråks herrgård med dess källarvalv. Också denna byggnad har anor från slutet av 1700-talet, även om den inte uppfördes i Skara. Släkten Tham byggde den utanför Karlsborg 1790. När så Kråks skjutfält skapades i mitten av 1900-talet, flyttades byggnaden till Skara där den invigdes den 7 juni 1953.

Sven-Olof Ask visade mycket stort kunnande med sina berättelser om det gamla Skara. Han bjöd på många intressanta detaljer och visade härlig humor i sitt framträdande. Stadsvandrarna verkade närmast besvikna att den intressanta kvällen var till ända. Men vi ser fram emot en fortsättning.

I källarvalven bjöds det på kaffe med dopp. Ann-Britt hade sett till att det fanns smörgås på surdegsbröd och mandelmusslor därtill. Under kaffet visade sig Thomas Landahl, som presenterade några mästerverk av Carl Mikael Bellman. Han inledde med Epistel nr 2 och avslutade mycket passande med ”Vila vid denna källa”. Det sista Bellman skrev år 1795. En perfekt avslutning på årets 1700-tals vandring.

Text: Tommy Kroon