Vi träffar Stephanie Holmén mellan två klasser på Grevagården på torsdagen. Hon startar inte själv i någon av dem. Däremot kollar hon alla ritter, för att se om det finns några talanger bland hästarna som skulle kunna platsa i stallet hemma på Grevlundagården.

Den rollen har hon nämligen också under helgen. Även om Lisen Bratt Fredricson, som äger Stall Grevlundagården tillsammans med Peder Fredricson och därmed är Stephanies chef, är på plats just den här dagen och gör det mesta av jobbet.

– Att titta på nya hästar att köpa är en del av mitt jobb. I dag har jag nog sett alla hästar på banan och är inte Lisen här, så är det min uppgift att gå fram och frågar om en individ är till salu, konstaterar Stephanie.

Stephanie Holmén har vid det här laget hunnit bli 27 år. Hon har hållit på med hästar hela sitt liv och blev efter en framgångsrik tid som junior och young rider med mästerskapsmedaljer på EM-nivå, uppmärksammad av Lisen Bratt Fredricson som anställde henne som beridare på Stall Grevlundagården.

Där har hon varit i fem år nu, och det senaste året har varit hennes hittills mest framgånsgrika som senior.

Anledningen stavas Flip's Little Sparrow, avkomma till Malin Baryards tidigare storhoppare Butterfly Flip och Peter Erikssons skimmelhingst Cardento.

Tillsammans med det 12-åriga stoet, som ägs av Astrid Ohlin, slog Stephanie igenom med dunder och brak då ekipaget vann finalen vid Världscupstävlingarna i Zürich i början av året.

Annons

En supersnäv sväng innanför ett hinder blev avgörande. Ekipaget red snabbaste nollan av alla och tog därmed hem segern på ett överraskande och övertygande sätt.

– Jag ville så klart gå in och rida fort. Det är inte många gånger man får chansen att gå in i en omhoppning i en Världscuptävling, så då är man tvungen att gå in och satsa. Men att det skulle gå så fort att det skulle räcka till vinst hade jag nog inte räknat med, säger Stephanie.

– Jag var osäker på hur jag skulle göra innan men min sambo Carl var med på plats och han och Peder (Fredricson, tränare och arbetsgivare reds anm.) sa att jag skulle gå in och göra den svängen så då fick jag göra som jag blev tillsagd. Det var min dag, jag fick till en perfekt runda och de andra rev bort sig.

Kombinationen Stephanie och ”Sparven” som stoet kallas till vardags, tog sin början i juni förra året. Fram till dess hade Peder ridit den känsliga hästen, men ville att Stephanie skulle testa Sparven då han trodde det skulle bli en bra match.

– För mig var det inte självklart att hon skulle passa. Det är en speciell och känslig häst och det var bara Peder som ridit henne sen hon var fyra år. Jag trodde inte att vi skulle passa ihop eller i alla fall inte att vi skulle hitta varandra så snabbt som vi gjorde, men det blev perfekt, säger Stephanie.

Hur var första känslan vid första uppsittningen?

– Jag hade ridit henne någon gång innan det var beslutat att jag skulle ta över och då hade jag inte haft någon bra känsla utan tyckte att det är bara Peder som kan rida henne.

– Men när hon skulle bli min häst ansträngde jag mig verkligen för att förstå hur hon ville ha det och sedan dess har det bara varit fantastiskt.

På vilket sätt är hon speciell?

– Hon är väldigt känslig för mina hjälper och de signaler som jag ger, så jag måste vara väldigt stilla på ryggen. Sen får man inte lägga sig i för mycket mot hindret. Man får bara lägga handen och vara helt mjuk och låta henne göra jobbet själv.

– Det tog några gånger innan jag kände att jag vågade lita på henne, men sen jag lärde mig vad som gällde har hon bara visat tacksamhet tillbaka, säger Stephanie.

Efter segern i världscupen hamnade ekipaget även på förbundets långa lista till landslaget, vilket innebär att de kan bli aktuella att representera Sverige i olika nationshoppningar.

I år är ryttar-VM i USA, som hålls mellan den 11 och 23 september, det stora målet för utomhussäsongen. Att hon och Sparven skulle nå ända dit trodde dock inte Stephanie i våras, men i början på förra veckan kom beskedet att ekipaget blir reserv på plats i VM och ska följa med för att kunna rycka in vid behov.

– I våras gjordes två embryotransfers på Sparven så jag red henne inte på sex veckor i början på utesäsongen. I det läget kändes VM väldigt långt bort.

– Men sen kom hon igång och gick bra i Falsterbo och därefter på Hickstead i London och en tävling i Holland och det räckte till den här uttagningen, konstaterar Stephanie.

Hoppningen i USA pågår mellan den 19 och 23 september. Hästarna som ska delta kommer att åka veckan innan för att hinna stå ett par dagar i karantän och sedan acklimatisera sig i lugn och ro.

För Stephanie blir det inte lika lugnt. Den 13-16 september är hon nämligen på Unghäst-VM i Belgien och kommer att ansluta till VM i USA direkt därifrån. Och dessförinnan är det tävlingar utomlands även helgerna innan. Och så ska hon förstås rida helgens meeting på Grevagården, där hon har tre sexåringar till start.

Vad är det för skillnad på att vara på en internationell stortävling och en sådan som här på Grevagården.

– Egentligen går det ut på samma sak. Men när man rider de absolut största klasserna så måste man gå ännu mer in i bubblan, så man är hundraprocentigt koncentrerad.

– Givetvis är jag koncentrerad på min uppgift även i ett sådant här sammanhang men är kanske inte lika mycket i bubblan som jag är på en stor tävling.

Har framgångarna med Sparven inneburit stora förändringar för dig?

– Visst har det blivit en del mer uppmärksamheten, men det är bara kul. Sen får jag frågan när jag kommer hit ”Är du fortfarande på en sådan här tävling” men det är ju mitt jobb och mitt liv. Att jag har en häst som blivit uttagen till VM förändrar inte så mycket i praktiken, säger Stephanie Holmén.