I början av 70-talet byggde man i Skara Sveriges första integrerade vårdcentral, som rymde förutom vårdcentral, försäkringskassa, socialtjänst och folktandvård. Tanken var att det skulle vara lättillgängligt för invånarna och även ge goda förutsättningar för samarbete mellan de olika myndigheterna. Idag är allt detta ett minne blott. Snart står lokalerna mer eller mindre tomma. Hyresgästerna har flyttat ut en efter en. Var den goda tanken om samordning tog vägen kan man undra.

Ett ännu större frågetecken är hur Skara kunde bli utan sin offentligt finansierade vårdcentral. Något som jag i min vildaste fantasi inte trott skulle kunna vara möjligt. Att vård skall vara lönsam annars lägger man ned. Förespråkarna för valfrihet har nu åstadkommit att vi i Skara enbart har ett privat alternativ till vårdcentral.

Mitt val att bosätta mig i Skara på 70-talet påverkades också av att staden hade en väl fungerande och ansedd skola.

Att Katedralskolan på några år minskat med ett stort antal elever är ett frågetecken. Orsakerna är säkert flera. Delvis anser jag att SkLT bidragit med alltför många artiklar om skolan.

Förslaget från Alliansen om Skolstaden Skara, där en friskola erbjuds ta över en stor del av den kommunala gymnasieskolan, är en fortsättning på utförsäljning och privatisering av vår offentliga välfärd.

Privat ägande hör inte hemma inom vård, skola och omsorg!

Annons

Lena Hjalmarsson