Vi pratar mycket om klimatförändringar, om bränderna och torkan i Australien, om hur vi människor skapar problemen som gör det svårt för så många nu. En vinter utan snö och frost är ett ringa problem i jämförelse, nästan en lättnad ur snöröjningsperspektiv och frostvaktande. Inte är det den första heller i modern tid så visst kan det vara en tillfällig företeelse.

Pulkor, stjärtlappar och skidor kanske inte behöver stå och samla damm nästa vinter men ingen vet riktig hur det blir. Bara det att inte betryggande kunna säga att ”vinter blir det alltid kära du” hugger till i hjärtat. Nostalgiska barndomsminnen strömmar förbi från enorma snöbyggen hemma i Dalarna och euforin som kom med våren då vi fick se, känna och dofta på bar mark efter månader av snötäcke. Lyckan som följer med årstidernas växlingar suddas ut när vår jord värms upp. Vad kommer våra barn möta?

Johan Rockström professor i miljövetenskap utlyser i år ett ”planetärt nödläge”. Nu har vi kommit till en höjning av medeltemperaturen på en och en halv grader, vilket är det varmaste vi haft det sedan den senaste istiden för tolvtusen år sedan. Vi bränner idag mer olja, kol och naturgas än någonsin förut. På fyrtio år har vi förintat sextio procent av alla ryggradsdjur på jorden. Förorenat eller sinande sötvatten blir vardag för allt fler. Väderförändringar här i nord sprider skadeinsekter och sjukdomar som drabbar skogar och skördar. Flera av jordens jämviktssystem är på väg att tappa balansen och vi rör oss mot en uppvärmning på tre till fyra grader.

Annons

Alla de skiftningar som skett i klimatet som vi känner till, till exempel den lilla istiden omkring år 1350 – 1850, den medeltida värmeperioden då vikingar kunde odla druvor på Grönland och så vidare har hållit sig inom en medeltemperatur på minus fyra till plus två grader. Som det ser ut nu kommer vi inte klara av att stanna kvar inom detta ”trygga intervall”.

"Måste vi verkligen ta bilen till dagis mamma, kan vi inte cykla? Jag kommer inte frysa, jag lovar." Sex kilometer i mörker på tungt trafikerad väg med obefintlig vägren blir ett nej. Men snart är ljuset och våren tillbaka och då går det nog igen. Så gasar jag tillsvidare på fast sonen vet som alla vi andra att vi måste bromsa av alla krafter.

Jag tänker så ofta att självutplånande aktiviteter (som privatbilism, flyg och fläng, nonsens konsumtion) behöver vara för dyra för vårt eget bästa, för vårt eget bästa så att säga. Att det förutom kloka barn krävs kraftigt blinkande röda lampor i form av avgifter på växthusgasutsläppande aktivitet och saftiga goda bonusar för koldioxidinlagrande eller klimatneutrala handlingar. Tydligt, mätbart och klart med ekonomiska hot och morötter som känns in på bara huden för både industri och privata.

Som Johan Rockström uttrycker det – om man klarade av att uppbåda de enorma resurser, kunskaper och pengar som krävdes för att landa på månen i projekt Apollo 1969-1972 så borde det vara fullt möjligt att klara projekt rädda Tellus 2020!

Hey Trump o gänget – nått att ta sig an för att slå världen med häpnad!