En boxer kommer springande till grinden och hälsar glatt, det är torsdag förmiddag och två hantverkare är i full gång med att rullstolsanpassa den röda villan i Furusjö. Stig Vesterberg hälsar, rullstolen kör han smidigt med hjälp av ena handen och på baksidan i en stor trädgård, som numera sköts av en robotgräsklippare, möts vi av ännu en glad boxer.

— Jag har haft mycket hjälp av vänner med hundarna men brevduvorna kunde jag inte fortsätta med, säger han och pekar mot ett fågelhus som står tomt.

Han har nyligen fått iordninggjord en hiss ner till källaren, det innebär att han äntligen kan tvätta själv.

— Målet nu är att jag ska kunna flytta mig till och från rullstolen på egen hand.

För ett år sedan hade Stig Vesterberg ingen rullstol. Det var i slutet av sommaren och han hade som vanligt varit ute mycket i skog och mark med sina hundar, främst kring Furusjö, Munkaskog men också i Brandstorp. En tid innan han blev sjuk hade han blivit biten av en fästing men det var inget han tänkt särskilt på.

— Det var personer i min omgivning som påtalade att jag såg sjuk ut, berättar han.

Hamnade i koma

Han började känna sig lite som inför en influensa och fick ställa in ett planerat kräftfiske. När han sedan inte dök upp på en kräftskiva dagen därpå, anade vännerna oråd och åkte hem till Stig, som låg sjuk i sin säng.

— Det sista jag minns är att de sa att de skulle ringa ambulans.

Annons

Tack vare vänner och en dagbok sjukvårdspersonalen förde åt honom vet han vad som hände sen. Han hamnade i koma och fick ligga i respirator.

En vän berättade för läkarna att Stig hade blivit biten av en fästing, de tog ett ryggmärgsprov och konstaterade att han hade fått TBE. Sina första minnen har han ungefär tre veckor från det att han kördes till sjukhus, då han vaknade upp på infektionsavdelningen.

— Det enda jag kunde röra var höger handled, berättar han.

Lång sjukhusvistelse

Han låg på infektionskliniken i två månader och fick långsamt tillbaka känseln. Stig berättar att han försökte ta de chanser han fick att komma upp ur sängen för att sitta eller stå upp. Efter infektionskliniken blev det ytterligare fyra månader på medicinsk rehabilitering.

— Det har varit oerhört bra personal på infektionskliniken och rehab, träningen man får där är ovärderligt, säger han.

Efter att tillbringat fyra månader på medicinsk rehabilitering flyttades han över till ett korttidsboende innan han kunde skrivas ut i juni. Han har fått stöd för att anpassa hemmet med olika hjälpmedel och rehabiliteringen fortsätter.

— I bassängen kan jag lustigt nog gå på botten, de berättade det för mig innan men jag blev förvånad ändå, säger han.

Vill varna andra

Under tiden han var i respirator fick han en propp i vänsterbenet, en skada han troligen inte kommer kunna arbeta bort. Nu handlar det framförallt om att träna upp högerbenet och överkroppen för att kunna bli så rörlig som möjligt. Nu vill han varna andra för den fästingburna sjukdomen.

— Jag vill inte att andra ska drabbas lika hårt som jag, när det finns sprutor att ta. För en familj kan det bli en kostnad men det kan vara viktigt, säger han.

Många av Stigs vänner och även hans släktingar i Göteborg har nu vaccinerat sig mot TBE efter att de hört om vad som hände honom.

— Jag begrep inte hur allvarlig sjukdomen var men jag hade ändå tur, det hade kunnat sluta värre, säger han.

TBE