Klockan är kvart i nio på kvällen söndagen den 11 augusti 1946. En lantman på cykeltur i Vara får plötsligt se en rödgul och tingest på himlen. Det som beskrivs som en projektil ändrade snart färg till grönblå när avståndet växte. Själv kunde han inte förnimma något ljud, eftersom han uppgav att cykeln han färdades på skramlade en del. Samma kväll vid niotiden siktades en spökraket i Vedum av flera personer. Den beskrevs som trubbig i den ända som gick framåt och avsmalnande bakåt. Kroppen lyste starkt. Efter något ögonblick tycktes bakdelen försvinna och raketen fick istället formen av ett eldklot som sedan upplöstes och försvann. Det hela var över på några sekunder. Rapporter kom även in bland annat från Resville och Vinninga vid samma tidpunkt.

Några dagar senare vid exakt samma tidpunkt på kvällen onsdagen den 14 augusti siktades ännu ett fenomen på himlen, den här gången med ett vitt sken i fronten på himlen i Levene.

Den hemliga kommittén

Om dessa iakttagelser går att läsa i flera dokument stämplade Skaraborgs Läns Tidning. Dokument som under många år förvarades i en hemligstämplad mapp på Krigsarkivet i Stockholm.

Iakttagelserna är bara några av alla de långt över 1000 rapporter som under våren, sommaren och hösten 1946 kom in till försvarsstabens flyg- och luftfartsavdelning, 300 av dessa gällde observationer gjorda just den 11 augusti 1946. Iakttagelserna av vad som benämndes rymdprojektiler, eller spökraketer, utreddes av en hemlig kommitté där kärnan på 7-8 personer bestod av astronomer, fysiker och flygexperter. Även TT:s chef ska ha funnits i den inre kretsen och instruktioner gick ut till medierna att inte vara specifika i sina uppgifter om vart himlafenomenen siktas, då man inte ville att den som eventuellt låg bakom skulle få reda på nedslagsplatserna. Men det var det inte alla tidningar som följde, däribland Skaraborgs Läns Tidning.

Den 12 juli 1946 skriver tidningen om mystiska flygande föremål siktade i såväl Otterslätten utanför Hova som vid Dalaholm utanför Lidköping. De misstänks härröra från försök med reaktionsdrivna bomber, står det att läsa i artikeln. Utanför Lidköping ska den vingförsedda projektilen som glänste som av koppar ha slagit ned i en rågåker. Enligt artikeln hade någon undersökning på platsen ännu inte gjorts.

Han söker sanningen

Vad det var som verkligen siktades är det ingen som vet än idag, men mysteriet är något som Ufo-Sverige och Clas Svahn har lagt ned mycket tid på att lösa.

— Det här är något som följt mig under hela min karriär, berättar han.

En del av iakttagelserna, som de i Vara, Vedum och Levene kan antagligen förklaras.

— Av de observationer som gjordes nattetid så kan nog de flesta förklaras som meteorer. Flera av dem gjordes mitt under det årligen återkommande meteorregnet Perseiderna.

Att observationerna blev så många berodde också delvis på att tidningarna skrev mycket om fenomenen.

— När man hade läst om det så hade man lättare för att rikta ögonen mot himlen, man förstod inte alltid vad det var man såg. Många av iakttagelserna var troligtvis naturliga fenomen.

Ryssen var huvudspåret

Den huvudsakliga teorin var att det var ryssarna som låg bakom det som siktades på himlen över Sverige. Men många observationer skedde även under dagtid och föremålen beskrevs ofta som cigarrformade.

— Man trodde att det var ryssen, det var det spåret man hade hela tiden. Det skickades till och med ut spionplan mot Baltikum för att avlyssna och försöka se om det fanns bevis för att man skickade saker därifrån, men man hittade inga belägg för det, berättar Clas Svahn.

Det enda som han menar skulle kunna vara jämförbart med det som siktades vid tiden var Rysslands V-bomber.

— Men det spåret ledde ingenvart. Det liknar visserligen nazisternas V-bomber som ibland störtade i Sverige under krigsåren. Men då hittade man också 2,2 ton skrot efter den. I dessa fall hittar man inga vrakrester. Dessutom vet vi att Ryssland inte hade någon försöksverksamhet under den här tiden, säger Clas Svahn.

Medlemmarna i den hemliga kommittén som utredde observationerna blev allt mer uppgivna då man inte kunde hitta några bevis på att projektilerna existerade. Den 12 december 1946 höll man sitt sista sammanträde och dokumenten blev efter det liggande hemligstämplade på försvaret och skickades därefter till Krigsarkivet i Stockholm. I början på 80-talet blev Ufo-Sverige varse om att de fanns.

Dokumenten dammas av

— 1986 fick vi tillgång till materialet och startade också en process för att få det frisläppt.

För ett och ett halvt år sedan, i samband med att en dokumentärfilm och Ufo-Sveriges arbete och sökande efter svaret på spökraketerna fortsatte, så skannades också materialet in av krigsarkivet. I samband med att dokumentären "Spökraketerna" hade premiär på SVT i mars i år så lanserades också webbportalen med alla de tidigare hemligstämplade dokumenten kring iakttagelserna över Sverige. Dessa ska nu översättas till engelska.

— Det här är det mest kända ufofenomenet i världen och vi vill att materialet kring det ska bli tillgängligt. Webbpubliceringen är en del i det, säger Clas Svahn.

På portalen går det att hitta vittnesmålen från Skaraborg, men det är inte de som sticker ut som särskilt intressanta i sammanhanget när det kommer till mysteriet med spökraketerna.

Störtade i sjöar

De fall som är riktigt intressanta, enligt Clas Svahn, är att de som sågs under dagtid och som också setts landa eller störta i mindre sjöar.

— Några av de bästa observationerna som gjorts är i Norrland den 19 juli 1946 där fyra spökraketer störtade på fyra timmar i fyra olika sjöar. Där sökte militären sen, men allt man hittade vara en grop i botten och uppkastade stenar på stranden. Själv har vi inom Ufo-Sverige intervjuat många ögonvittnen, däribland militärer, berättar Clas Svahn.

Även efter 1946 fortsatte rapporterna om de cigarrformade spökraketerna att komma in, men inte i samma omfattning, och föremålen ska också har fortsatt att försvinna ned i vattendrag.

I dokumentären fokuseras mycket på den observation som Ufo-Sverige tror mest på när det gäller att finna svar på mysteriet med spökraketerna. Den som ska ha störtat vid sjön Nammajaure i Lappland den 31 juli 1980. De två ögonvittnena beskrev hur den landade och sjönk i sjön framför dem när de var ute på vandring i nationalparken.

Hoppas på genombrott

Hittills har sökandet i sjön inte gett några direkta resultat, förutom några intressanta uppslag på radar, men Ufo-Sveriges arbete fortsätter där. Samtidigt hoppas Clas Svahn att webbportalen ghostrockets.se ska få allmänheten att gå in och hjälpa till att lösa gåtan.

— Man får gärna gå in och hjälpa oss och översätta och titta på fallen från Skaraborg. Man kan också kommentera och lägga till. Har man själv vetskap om någon observation så får man gärna höra av sig till oss. Vi är självklart intresserade av nutida rapporter också, speciellt om det handlar om cigarrformade föremål, säger Clas Svahn.

Så länge lägger han hoppet till att undersökningarna i sjön Nammajaure ska ge resultat.

— I december ska vi köra på isen med en markradar som kan avbilda föremål så som de ser ut. I sjön är det fyra meter vatten och 4 meter dy. Mitt i den vet vi att det ligger något. Om vi skulle hitta något så är det första gången i världen att en ufogrupp hittar en förklaring via ett fysiskt objekt. Men det är inte lätt, avslutar Clas Svahn.

Ufo
UFO