Genom Lärarförbundets stipendier för fackliga studier utomlands gavs möjligheten att tre personer från styrelsen, Margareta Ekenvi, Karoline Thörnkvist och Mari Velander i Skaras lokalavdelning under några dagar i maj besökte motsvarande organisation Utdanningsforbundet i Oppdal, Norge.

Syftet med resan var att utbyta erfarenheter med annan nordisk lärarkår/lärarorganisation med fokus på arbetsmiljö i förskola och skola.

– Att det blev just Norge beror på att vi vet att där har förskollärarna länge jobbat ensamma i ett arbetslag tillsammans med barnskötare. Det är en situation vi här i Skara har hamnat ofrivilligt i då det är brist på förskollärare, säger Mari Velander.

– Vi är intresserade av att veta hur de i Norge organiserar det arbetet i förskolan. Vi vill också utbyta erfarenheter om arbetsmiljön i skolan/förskola och lära oss om hur deras arbete med elevhälsa ser ut. Att det blev just Oppdal beror på att en av oss hade en kontakt där sedan tidigare efter ett möte på en e-Twinningkonferens i norden, Marit Sofie Ishoel.

Oppdal Kommun har sex kommunala grundskolor och en privat, samt fyra kommunala förskolor, barnehager, och sex privata, samt ett gymnasium,

Förskola

Man besökte tre olika förskolor. En kommunal på ett ”Uppväxtcenter” tillsammans med en skola, en privat förskola som Pingstkyrkan driver, samt en stor kommersiell förskola som drivs av ett företag som heter Gnist.

Annons

– Det finns inga problem med att rekrytera förskollärare. De har en fördelning på 50 procent förskollärare och 50 procent barnskötare/outbildade. I Norge finns bestämmelser om att sju barn genererar en förskollärare. Det kom en ny norm under 2018 som ska minska antalet barn per grupp.

– Den normen innebär max tre barn per anställd i en småbarnsavdelning och max sex barn i en storbarnsavdelning. Detta gör att Norge nu får upp sin andel av behöriga förskollärare. Vid våra besök upplevde vi att det var små grupper med undantag för den kommersiella förskolan som verkade mer likt vår egen organisation i Skara, säger Mari Velander.

Gruppen besökte två grundskolor. Ett uppväxtcenter (en enhet med både förskola och skola) och en skola med årskurs 1–7. I Norge kallar de förskoleklass för årskurs 1 och högstadiet är årskurs 8–10. Avsikten var att ta reda på hur de arbetar med elever som är i behov av särskilt stöd.

På skolorna finns skolsköterska, specialpedagog och ibland speciallärare. Elever som är i behov av stöd får detta i olika omfattning och i olika grupperingar efter utredning på skolan och i kommunens centrala elevhälsa, kallad PPT.

– Vid skolor med årskurs 1–7 (vår F-6) var det i genomsnitt 15 elever per grupp. Eleverna hade som vi i Skara en iPad var och mycket av undervisningen var digitaliserad.

Utvecklar uteverksamhet

I Oppdal utvecklar man uteverksamheten och bygger fotbollsplaner, cykelbanor, hinderbanor med mera, och har stor valfrihet med mycket verksamhet utomhus.

– De ville absolut inte det skulle bli som Sverige när vi pratade om läroplan för fritidshem. De ville att det skulle vara kravlöst för eleverna då de har så många aktiviteter ändå på sin fritid.

– Vi blev väldigt varmt mottagna av Utdanningsforbundet i Oppdal. De gav mycket av sin tid till oss både under dagen då vi besökte förskolor och skolor och under kvällen när de guidade oss runt i deras vackra bygd bland fjäll och dalar. Även på de förskolor och skolor vi besökte blev vi väl mottagna och alla visade ett stort engagemang, säger Mari Velander, som också vill uppmuntra alla medlemmar i Lärarförbundet att ta chansen att besöka lärarorganisationer runt om i världen.

– Att möta andra lärare i olika delar av världen ger oss ett perspektiv på det arbete vi gör hemma i våra egna kommuner och vi blir en erfarenhet rikare.