Han har aldrig ångrat sitt yrkesval, men har en del kritiska synpunkter på hur arbetet förändrats.

– När vi startade enheten för grova brott 1994 handlade det enbart om grövre fall, men nu har vi även fått en del mängdbrott, som egentligen inte borde ligga hos oss, menar Johansson.

Han tycker också att polisen nu får lägga mer tid på den sociala biten med anhöriga till brottsoffer och den som är misstänkt i fallet.

– Det tar en hel del tid och det är inte många som tänker på den delen, konstaterar Lars.

Olika uppgifter

Under åren har han haft många olika uppgifter. Lars Johansson började som polis 1973 vid Jakobsberg i Stockholms län och har varit i rikets tjänst under 45 år.

– Bland annat har jag arbetat i Skara och då var det inte vanligt att man tog speciellt många uppdrag på andra orter. För oss var Skövde storstan på den tiden, säger Lars och skrattar.

Då hade myndigheten också ett nära samarbete med skolorna.

– Men det försvann i samband med närpolisreformen och det har man bittert fått ångra sedan dess. Nu försöker man återskapa den modellen, men det är inte enkelt.

Vad är den största skillnaden, om man tänker på dagens situation, och när du började på myndigheten?

– Det är att våldet eskalerat kraftigt. Då handlade det om knogjärn och knivar, nu har de kriminella automatvapen. I dag har vi också mycket internationell brottslighet och det var mycket sällsynt på 1970-talet.

Annons

Unga brottslingar

Det faktum att man inte är straffmyndig innan man fyllt 15 år har också gjort att brottsligheten gått ner i åldrarna.

– Yngre hanterar därför ofta vapnen. I dag är det inte ovanligt med utredningar som innefattar 13-åringar, 14-åringar eller 15-åringar. Här borde man kanske tänka om, eftersom en del faktiskt borde plockas bort från gatan, under en period och det skulle också skicka signaler till andra om att brottslighet får konsekvenser.

Vilket var enheten för grova brotts första fall?

– Det var upploppet på Tidaholmsfängelset 1994, sedan fick vi också ett antal fängelsemord. När vi utredde dem märkte vi att många ville hjälpa till, men avstod för att vi egentligen inte hade något att erbjuda dem i gengäld.

Lars Johansson menar att en variant av det amerikanska systemet skulle kunna innebära en lösning.

– Där kan man erbjudas strafflindring om man vittnar och just vittnesmålen har blivit ett allt större problem i våra utredningar. Många tycker det är bäst att inte ha sett något alls och kanske är det dags att utreda möjligheten med anonyma vittnen.

Annars menar polisen att vi står inför ett samhälle fullt med övervakningskameror och andra hjälpmedel.

Flera mord per år

Lars Johansson har också varit med och utrett SIBA-ärendet med kidnappade Fabien Bengtsson, mordet på pojken Bobby och Landvetterrånet, där gärningsmännen kom över 7,8 miljoner.

Är det något fall som etsat sig fast?

– Egentligen går det inte att ställa olika brott mot varandra. Utredningen om Helenafallet pågår fortfarande och mordet på Lisa Holm fick en enorm medial uppmärksamhet, även om det rent polisiärt inte var speciellt komplicerat. Vi hade redan i ett tidigt skede en misstänkt gärningsman.

En annan utredning han minns var mordet i Kinnarp, där den misstänkte tog livet av sig innan rättegången.

– Det finns också flera fall av bankrån där vi fått arbeta väldigt länge innan vi kommit fram till något användbart.

Varför känner du att det är dags att börja tänka på pensionen just nu?

– Jag är trots allt 66 år och kände väl att det vore bra att arbeta parallellt med någon under en period. Jag gissar att jag blir kvar i minst ett halvår till.

Det är dags för Magnus Karlsson att ta över.

– Själv tänker jag titta lite extra på lite äldre ärenden som vi inte löst.