Att en känd person får större genomslag för det som sägs än en som är helt okänd är inget märkligt, och det är också en del av medielogiken. Om någon som redan har en röst och en åhörarskara i debatten ger sig in i den, får det större genomslag än om någon av oss andra gör det – och det blir en nyhet om det som sägs tar skruv. Inga konstigheter alls.

Att man ska få ta emot en massa personlig skit för att man sticker ut hakan, det är däremot konstigt. Och fullständigt oacceptabelt. Det spelar ingen roll hur vanligt det blir, hur många hatare som tar över flödena i sociala medier eller hur grova okvädingsorden blir – toleransnivån för personliga påhopp är och förblir noll. Om det blir vanligare med mord, betyder det inte att vi tolererar fler mord. Om jag kallar någon idiot varje dag, betyder det inte att det är mer okej den hundrade dagen än den första.

Vid studentfirandet i Tidaholm hamnade en banderoll på ett studentflak i rampljuset. På vita lakan hade några studenter sprayat med stora svarta bokstäver: ”Hälsade på en feminist i går. Rättegången hålls nu på måndag”. Ett plumpt, dumt, och nedlåtande budskap som det inte finns några ursäkter för. Det är inte roligt, oavsett vad förlåtande föräldrar och andra vill släta över det med.

Men det gör inte att de som trumpetar ut budskapet från sitt lastbilsflak förtjänar att kallas för framtida våldtäktsmän med enda utsikt att hamna i fängelse. Det de däremot får tåla är kritik för det budskap de för fram. Saklig kritik. Inte heller den som framför kritiken ska förstås behöva ta emot påhopp på sin person. Däremot mothugg i sakfrågan.

Annons

Bloggaren Stina Wollter var en av dem som kritiserade de sexistiska budskapen på studentbanderoller, inte bara i Tidaholm. Och för det fick hon så mycket hat att hon kände sig tvungen att stänga sitt kommentarsfält för vidare diskussion. Det är sorgligt. Att det konstruktiva samtalet ska gå förlorat i en storm av hat.

Det kan tyckas naturligt att vi som är närmare vår stad, och framför allt våra gymnasister, försvarar oss, men låt oss göra det genom att faktiskt ta diskussionen med den som framför kritik. Inte genom att kasta otidigheter och därmed gå miste om möjligheten att utveckla vår bygd till något bättre.

Wollter var också kritisk mot Västgöta-Bladet som skrev om hennes inlägg. Det är dock inte så märkligt att vi gjorde det – av flera anledningar. Nyhetsvärdet i sig om banderollen är högt, och det är ett angeläget ämne att ta upp. Och värdet i nyheten ökar när en känd bloggare med både hög svansföring och skarpt tonläge i debatten ger sig in i diskussionen. Att då inte sätta fokus på just hennes roll, vilket också ger tyngd åt kritiken, vore orimligt ur varje nyhetsvärderares synvinkel. Dessutom är det väl ändå så att om man gör ett inlägg på Instagram - eller vilket medium som helst - då är det primära syftet att nå ut. Allt annat vore ologiskt.

En person som ofta ger sig in i hetluften och som har tagit plats på barrikaderna får också tåla mer kritik än ett gäng ungdomar i övre tonåren, hur dåligt omdöme eller hur skev kvinnosyn de än har. Där tolererar vi mer kritik, men inte mer skit. För det är en saklig diskussion om själva ämnet som kan driva debatten framåt – och kanske göra att vi slipper osmakliga studentbanderoller i framtiden.

Relaterat: Radioprofil kritisk mot banderollen i Tidaholm