Det var tätt mellan klungorna av cyklister på väg 195 på väg mot Hjo tidigt på lördagsmorgonen. Några hade mer bråttom än andra. Vissa team bestod säkert av runt 50 cyklister. Sedan fanns de deltagare som körde solo.

Vid en av busshållplatserna låg en dam och sov, helt avslappnad från all hets vad det gäller att jaga tider.

Tidningen träffade på Therese Österås i depåstoppet i Hjo. Hon såg inte allt för slitet ut men konstaterade samtidigt att cykling inte är hennes grej.

– Jag har cyklat fem mil tre gånger innan loppet och det märker jag är för lite.

Varför pinar du dig då?

– Vätternrundan är det sista som är kvar, sedan har jag gjort en Svensk klassiker. Löpning, simning och längdskidåkning har jag lätt för.

Så du lär inte bli cyklist efter det här?

– Nä, jag ska nog sälja hela cykelkittet och skaffa en damcykel.

Vi träffade på Therese i depåstoppet i Hjo. Hon såg inte allt för slitet ut men konstaterade samtidigt att cykling inte är hennes grej.

Speakern Gunnar Pettersson gick runt och intervjuade folk. Många var väldigt positiva inför fortsättningen.

– Det är andra året jag är speaker och det är roligt att få vara en del av det här.

Enbart runt 40 cyklister hade brutit vid sjutiden på morgonen. Natten hade varit lite kylslagen, men det hade inte regnat. Däremot kom en rejäl skur i Hjo på morgonen. Många passade på att äta frukost och göra ett toabesök. Vissa behövde massage, omplåstring och cykelservice, medan några valde att inte stanna alls utan bara susade vidare mot Karlsborg.

Annons

Tidaholmaren Andreas Holmvik valde ett eget stopp hos farsan som kommit till Hjo.

– Det har gått bra, men det har varit en kall natt, bara 7-8 grader. Det var också motvind från Motala till Jönköping, men nu har vinden avtagit.

Har du något mål uppsatt när du ska vara i Motala?

– Nej, bara jag kommer i mål, så är jag nöjd.

Andreas Holmvik från Tidaholm jagade inga tider utan hade bara som mål att ta sig till Motala.