Storbritanniens premiärminister Theresa May avgår 7 juni. Det är förståeligt. För om svensk politik stundtals framstår som omogen är brittiska parlamentet att likna vid Titanics förlisning med en ständigt spelande orkester i form av omröstningar. Brexit har än så länge inte blivit av och det kan nästan tyckas komediartat att landet återigen har röstat in EU-parlamentariker. Det låga valdeltagandet bottnar i att många britter helt enkelt trodde att "vi skulle ju lämna".

Som premiärminister har Theresa May haft det yttersta ansvaret. Men det var hennes företrädare David Cameron som satsade allt på att en omröstning om EU-medlemskapet skulle oskadliggöra frågan som kluvit det konservativa Torypartiet mitt itu sedan Labourpartiet i valet till EU-parlamentet 1989 fick fler ledamöter än Tories och premiärminister Margaret Thatcher prioriterade anti-EU retorik. Thatchers efterträdare John Majors regering föll på omröstningen om Maastrichtfördraget och "Europa" har sedan dess varit ett rött skynke för varje Torypartiledare. Cameron trodde han skulle kunna få bort frågan genom att satsa allt på ett kort och när han avgick blev May Storbritanniens andra kvinnliga premiärminister efter Margaret Thatcher.

May valdes in i parlamentet vid Torypartiets katastrofval 1997 och den största delen av hennes gärning i rikspolitiken har handlat om krishantering. Som partiets första kvinnliga ordförande, vilket kan liknas vid partisekreterare, varnade hon partikongressen för att de konservativa fortfarande kallades för "det elaka partiet och det måste förändras" och när Tories 2010 bildade regering med Liberaldemokraterna utsåg Cameron henne till inrikesminister. Hon fick då bland annat hantera skjutningar i Cumbria och kritiken mot inrikesministeriets kampanj där illegala invandrare uppmanades att "åka hem".

Annons

Som inrikesminister hade Theresa May rykte om sig att vara rak och tydligt vilket bidrog till att hon blev Camerons efterträdare. Efter folkomröstningen skulle "Brexit betyda Brexit" eftersom "folket hade sagt sitt" och inte ville "återgå i EU via bakdörren". Men efter ett antal omröstningar, kollapsade förhandlingar, ett ytterligare EU-val och en allmänt politiskt tumultartad situation kunde inte ens May rädda situationen. Det är därför som hon nu väljer att avgå och låter andra ta vid för att genomföra det omöjliga. Men May ska inte skyllas för Brexit utan skulden ligger på hennes företrädare David Cameron och tidigare utrikesminister Boris Johnson vilka för egen politisk vinning ville ha en folkomröstning.

Ett klassiskt citat från Margaret Thatcher lyder i svensk översättning ungefär "om du vill ha något sagt, fråga en man; om du vill ha någonting gjort, be en kvinna" (If you want something said, ask a man; if you want something done, ask a woman). Theresa May försökte i alla fall genomföra en välordnad Brexit och det ska hon ha heder för.

Eu