Du vet säkert vad IS är…

Du vet vad som hände i Stockholm, i Paris, i London och i Nice.

Det har du hört om, det har du läst om. Men känner du till de tusentals kristna, assyrier, syrianer, yazidier och muslimer, hur de mördats, torterats och våldtagits i Mellanöstern?

Vet du om att terrorismen inte har någon religion? Det borde du veta…

Du tycker säkert att jag rabblar upp självklara saker just nu. Detta borde du veta men det känns inte som du vet. Det känns inte så självklart när jag läser kommentarerna på Jimmy Durmaz instagramkonto.

Inte när jag får läsa att Jimmy Durmaz är en ”värdelös arabjävel”, som ”förstör landet”. Det känns inte heller som att du vet det när jag får läsa att han är en ”ryggsäcksbombare” och ”horunge”. Det känns inte så när jag sen får läsa att han är en ”terrorist” och en”landsförrädare”.

Jag får ofta höra om hur Sverige måste sluta dalta med invandrare, med nysvenskar eller med vad de älskar att kalla för andra generationen svenskar. Hur de måste sluta anpassa sig till andra kulturer, andra religioner. Jag får inte bara höra det från andra utan jag hör även mig själv säga det. Även jag tycker så.

Men sen hände något…

Sverige spelade mot Tyskland. Ja, jag har sett matchen. Jag vet att Sverige förlorade matchen. Jag känner till kommentaren, förnedringen, hatet och rasismen. Om hatstormen och skällsorden mot landslagsspelaren Jimmy Durmaz.

Annons

Jag vet dock inte så mycket om fotboll. Jag vet att Sverige spelar i VM. Jag såg matchen och jag visste att frisparken skulle leda till förlust, man behöver inte vara en fotbollsexpert för att se det komma.

Men just händelsen efter förlusten fick mig att ställa mig frågan: Är det verkligen så att Sverige har daltat med invandrare?

Jag använder ordet invandrare för att sammanfatta det kort trots att jag numera ogillar ordet, det har förknippats med så mycket negativitet.

Jag kommer från Skövde. Jag är assyrier, stolt assyrier ska du veta. Men jag är också svensk. Lika stolt som jag är över att vara assyrier är jag över att vara svensk. När jag är utomlands har jag många gånger hemlängtan. Vet du vad jag längtar mest efter? Den friska luften. Den friska, kalla luften som jag andas in fyller kroppen med trygghet och värme trots att den är så kall. Den friska luften som ger mig den känsla vi alla söker oss till.

”Hemma”.

Det är oftast det jag tänker på när jag står på flygplatsen och väntar på väskan. Det är oftast det jag är mest förväntansfull över. Jag låg på soffan och tittade på när Sverige förlorade mot Tyskland, jag kunde inte låta bli att titta.

Oftast brukar jag tappa intresset redan efter tio minuter, men inte när Sverige spelar. Den här kvällen hade jag precis avlutat ett jobbpass på Hemköp i Skövde. Jag hade sett kunderna komma in i Sverigetröjor, jag hade sett hur barnen hade den svenska flaggan målad på kinderna, det fick mig att le trots faktumet att jag jobbat i nio timmar. Patriotism. Det var på ett ungefär vad jag kände, fastän jag inte gillar den känslan.

Jag har många gånger i mitt liv undrat över det ordet. Jag har även undrat över gränser, landgränser för att vara exakt.

Ordet gör mig sur, det får mig att tänka på krig, hat, blod och tårar. Det får mig att tänka på barnen i Syrien. På mammorna i Palestina. Tänk om vi inte hade gränser? Hur hade det sett ut då? Hade det varit mindre krig? Mindre hat? Mindre blod och mindre tårar? Mindre rasism kanske?

Hade Jimmy Durmaz inte blivit hotad till döds?

Hade det varit annorlunda?

Tänk om vi visste?

Tänk om vi förstod?

Tänk om…

Relaterat: Här stöttar lokala profilerna Jimmy Durmaz