Nu har klimathysterin nått helt horribla höjder - skolbarn skolstrejkar för att inget görs åt klimatet! Det är följden efter att alla politiker påstår sig kunna förändra klimatet. Men när alla aspekter tas med är jordens klimat långt mer komplicerat än man kan tro.

Värmestrålningen från solen är drivkraften i klimatet. Hur mycket värme som når jordytan bestäms av hur mycket moln som finns. Molnen fungerar som speglar och reflekterar värmen ut i rymden igen. En liten årlig förändring av molnigheten förändrar därför klimatet.

Långsiktigt befinner vi oss på en temperaturtopp som kommer att följas av en 120 000-årig köldperiod.

Solfläckarna varierar i antal och har ett maximum vart elfte år. Solaktiviteten och partikelstrålningen (solvinden) är som störst då. Solaktiviteten har ett starkt inflytande på klimatet. National Oceanic and Atmospheric Administration (NOAA) har sammanställt hur lufttemperaturen varierat över Arktis från år 1900 tills nu. Det visar sig att den helt korrelerar med solaktiviteten samma period. Nu varnar solforskare för att solen verkar gå in i en fas med reducerad aktivitet och att det kan pågå länge, flera decennier.

Solens magnetfält har växt i styrka sedan 1870-talet och är nu 2,3 gånger starkare än då. Sedan 1960-talet är ökningen hela 60 procent. Ju starkare solens magnetfält är desto mindre kosmisk strålning orkar tränga fram till jordens atmosfär. Detta försämrar molnbildningen med ökad temperatur som följd.

Annons

11 procent av solenergin består av skadlig UV-strålning. Den elimineras till största delen av ozonskiktet i stratosfären. På 1980-talet observerades det första ozonhålet över Antarktis. Man tror att ozonskiktet ska återhämtat sig om 50-60 år. Så länge ozonförtunningen består och det bildas ozonhål över polerna, så länge kommer värmestrålningen att vara starkare än normalt.

Under de senaste 20 åren har mer än 130 landbaserade vulkaner haft utbrott. Vid extremfall kan oerhörda mängder aska kastas kilometervis upp i atmosfären och ha en avkylande effekt på klimatet i flera år. Lågaktiva vulkaner har kontinuerliga utsläpp av stora mängder koldioxid, svaveldioxid, svavelväte, klorväte, fluorväte och vattenånga. Etna på Sicilien släpper exempelvis ut 100 000 ton svavelväte och 110 000 ton klorväte per år.

Människans energianvändning påverkar klimatet regionalt över stora befolkningscentra. År 1990 var världens totala energitillförsel (kol, olja, naturgas, kärnkraft, vattenkraft med mera) 102 791 TWh. År 2008 hade den stigit till 143 662 TWh, alltså en årlig ökning med drygt 2 procent. Och vad vi använder energin till så blir slutprodukten värme som släpps ut i atmosfären.

De stora havsströmmarna i Atlanten och Stilla havet påverkar klimatet regionalt. Skulle Golfströmmen ändra riktning mot Grönland (vilket en del befarar kommer att hända) skulle det få mycket stora konsekvenser för oss i norra Europa.

I sällsynta fall kan jorden drabbas av interstellära händelser. För 65 miljoner år sedan träffades jorden av en stor meteor som på en gång slog ut nästan allt jordiskt liv. Dinosaurierna dog ut och nya livsformer började utvecklas.

De så kallade växthusgaserna inverkade indirekt på klimatet genom sin absorptionsförmåga som hindrar en del av värmen att stråla ut i rymden. Vattenånga och koldioxid har ungefär lika stor absorptionsförmåga. Atmosfären innehåller 4 procents vattenånga men bara 0,04 procent koldioxid. Det betyder att vattenånga har 100 gånger större inverkan på "växthuseffekten". De senaste 55 årens höjning av koldioxidhalten med 0,008 procent torde inte ha någon märkbar inverkan på klimatet.

FN:s klimatpanel har valt att ensidigt peka ut koldioxiden som orsak till den globala temperaturhöjningen och världens länder har kommit att helt inrikta sig mot bekämpning av densamma. Men forskarnas teori om koldioxiden stämmer inte. Koldioxidhalten fortsätter att öka i allt snabbare takt med temperaturhöjningen nästan avstannat. Och man kan inte nöjaktigt förklara varför havsvattnet blivit varmare än beräknat. Den enkla förklaringen torde vara att molnigheten minskat på senare år varvid både vatten och luft blivit varmare. Eftersom varmt havsvatten binder mindre koldioxid än kallt så har värmen därmed bidragit till ökad koldioxid i atmosfären.

Gunnar Lundström, pensionär