Sen när har du hittat rätt person att kalla fattig? Att kalla ett barn fattig eller ett område där hen lever i är en väldigt sårande metod som kan påverka barnens liv under en lång tid tycker jag. Begreppet fattig kan leda till att barn tappar sina drivkrafter till att nå målet i studier på grund av den psykiska misshandel som hen ärver från den definitionen.

Vi vill uppmuntra, trösta barnen så att de inte känner sig utanför eller särbehandlade vilket inte är något som vi strävar efter.

Tänk dig själv: Hur skulle du känna dig om din klasskamrat kallar dig fattig? Jag är 100% säker att du inte skulle tycka om det. Men jag undrar varför du kallar/pekar ut ett särskilt område där det lever fattiga barn?

Sluta kränka barnen. Hur man fastställer begreppet fattigdom är överdrivet i tidningar tycker jag. Att var fattig innebär att man inte har råd med mat, kläder och boende och så vidare.

Jag tycker att det finns stor skillnad mellan låginkomsttagare och fattigdomen enligt FN:s definition om fattigdom. Om man inte äger en villa, lyxbil och reser utomlands en gång om året, är man fattig då? En artikel skrevs av Anna Kuylenstierna som publicerades på Falköpings tidning 2018/05/23. s Ann Kyrkander rektorn på Dotorpsskolan i Falköping intervjuades där hon yttrade sig på ett ärekränkande och nedsättande sätt mot barn som redan kände sig nedsatta av andra på grund av olika anledningar ute i samhället.

Annons

Relaterat: ”Man har inte råd att ha med sig fika”

Barn kommer till skolan med trasiga kläder, för små kläder, för stora kläder, eller kläder olämpliga för årstiden berättade hon.

Man undrar vilket syfte hade hon med sitt åtalande? Det är mycket märkligt och svårt att begripa det. Enligt skollagen samt diskrimineringslagen måste skolan ta tydligt ansvar för att förebygga och åtgärda diskriminering, trakasserier och kränkande behandling. Vem tar detta ansvaret? Ja! Tydligen rektorn och huvudmannen.

Man kan undra vad innebär med att förebygga diskriminering,trakasserier eller kränkande behandling. I och med att den moderna fattigdomen enligt tidningens avgränsning trots att begreppet ser överdrivet ut tycker jag att det är ett åsiktsutbyte och uppenbart ämne i vårt svenska samhälle.

Men det som gör mig väldigt besviken är att varje gång man debatterar eller granskar samhällets brister riktar man ljuset mot ett visst folk eller område trots att bristen finns eller förekommer överallt.

Bota såret med höger hand samt skada med vänster hand är politikernas botemedel på samhällets problem. Jag tycker alla fall att lösning till den stora ekonomiska skillnaden ligger bland annat på att hitta orsaken till varför den ekonomiska utsattheten finns?

Jag anser att den bygger på flera pusselbitar. Bostadssegregation är den största biten. Om en eller flera utländska familjer flyttar in i ett område flyttar direkt de som bodde innan. Och det spelar ingen roll om de gillar andra kulturer eller inte. De som flyttar in har ingen kunskap om hur man beter sig där, fast den behöver att ges mer tid att vänja sig.

I vissa områden sorteras mellan utrikes - och inrikesfödda som vill hyra lägenhet eller villa, exempelvis har man utländskt förnamn då är man ej välkommen i vissa områden.

Utbildningssituation spelar också stor roll i den växande ekonomiska utsattheten. När man kommer till ett land är språket självklart är en guldnyckel, men det finns stora utmaningar att lära sig ett nytt språk och ännu svårare blir det om man inte har haft någon utbildning tidigare.

Däremot finns det enorm exkludering mellan nyanlända som har samma utbildningens nivå från deras hemland. En del får validera sina utbildningar och kommer snabbare än andra till arbetsmarknaden och får högre lön efter att de bara klarat svenska språket. Medan andra måste åter läsa och börja läsa om den utbildningen som de redan hade med sig hemifrån. En del blir trötta och söker enkla jobb med låga löner, andra kämpar på. Grunden till denna exkluderingen är att en del utländska utbildningar är ogiltiga i Sverige vilket verkar paradoxalt att behandla människor på olika sätt trots att svenska grundlagen framhåller alla människors likavärde.

Andra orsaker som verkar fruktansvärd mycket i Sverige men ingen märker det är den psykiska misshandel som ofta förekommer med en bild om hur politikerna och massmedierna använder ett visst folk eller ställe när de beskriver exempelvis brottslighet, fattigdom med mera trots att det är bara en mindre andel delat på hela svenska folket som begår brott eller lever i arbetslöshet, utanförskap eller fattigdom. Man undrar vad är det för fel i svenska samhället.

Hassan Boodaaye

Svar direkt:

Hej Hassan!

Tack för dina synpunkter! Vår avsikt med serien om den moderna fattigdomen har inte varit att såra någon eller att sätta en fattigdomsstämpel på någon. Jag är ledsen om människor känner att mina artiklar om Falköping har gjort det. Fattigdom kan definieras och mätas på olika sätt, vilket vi har berättat om i artikelserien. I Falköping finns en betydligt högre andel barn i fattiga familjer än i Sverige i genomsnitt. Jämfört med vissa grannkommuner är andelen barn i fattiga familjer i Falköping mer än dubbelt så stor. Det mått som används här är låg inkomststandard, vilket betyder att de pengar som ett hushåll har att röra sig med inte räcker för att betala nödvändiga utgifter. Det är också så att en betydligt högre andel av barnen i Falköping lever i familjer som har försörjningsstöd än i svenska kommuner i genomsnitt. Jag och mina kollegor anser att det här är anmärkningsvärt och viktigt att berätta om.

När jag började försöka ta reda på orsakerna till detta hade jag inget speciellt område och ingen speciell grupp människor i åtanke. I det journalistiska arbetet med intervjuer med många olika personer, där jag har ställt öppna frågor, växte det fram en tydlig bild där vissa delar av staden beskrivs som mycket mer ekonomiskt utsatta.

Huruvida man känner sig fattig eller inte är förstås individuellt. Jag förstår på din insändare att mina artiklar kan ha fått personer som inte har känt sig fattiga att nu fundera över om de är det. Återigen: syftet har inte varit att såra eller kränka någon. Men att vissa barn i Sverige inte har gympaskor, bär trasiga kläder eller inte har råd att ha med sig fika när skolan gör utflykter, medan andra har mycket pengar och råd med det mesta är anmärkningsvärt. Vi tycker att det är något som det måste berättas om. Det är inte barnens fel att det är så. Det är nog alla överens om.

Samtidigt förstår vi att det kan vara känsligt. Det förekommer inga namn eller barn som man kan identifiera på bilderna från Dotorpsskolan. Skolan har ett par hundra elever, med olika ekonomiska förutsättningar. Jag kan inte se att några enskilda barn pekas ut. Däremot jämför sig barn obönhörligen med sina skolkamrater och kan där bli medvetna om ekonomiska skillnader. Jag upplevde för övrigt att det finns massor av glädje och värme på skolan, vilket jag trodde och hoppades förmedlades i min text därifrån.

Jag tycker också att alla personer som jag har intervjuat i mina artiklar uttrycker en stor förståelse för varför det ser ut som det gör och att det syns och resoneras kring det i texterna.

Det är viktigt att också berätta om allt positivt som händer och görs i ett område och en stad, till exempel Connect Falköpings arbete, vilket jag går in på i mina artiklar. I Falköpings Tidning finns det ofta positiva reportage om till exempel Familjelördagarna, som ska stärka integration och öka inkludering i Falköping.

Varför använder vi begreppet fattigdom? Fattigdom kan som sagt definieras på många sätt, men en vanlig definition är att inkomsterna inte räcker till de nödvändiga utgifterna, det som kallas låg inkomststandard – en av de definitioner som Statistiska centralbyrån använder. Begreppet fattigdom används idag också av organisationer som Sveriges stadsmissioner, Rädda Barnen och Majblomman.

I Sverige är det i princip ingen som lever i det som kallas extrem fattigdom, vilket innebär att man lever på mindre än 1,9 dollar om dagen, enligt FN:s definition.

Du har intressanta tankar kring det här med orsakerna till fattigdom, såsom bostadssegregation, språkliga hinder och skiftande möjligheter på arbetsmarknaden. Det är också något som vi har tagit upp i artikelserien. Hoppas att du har läst alla delar, där det ges ytterligare nyanseringar inom ämnet.

Vänliga hälsningar

Anna Kuylenstierna, reporter