Khayale Gulieva flydde från sin familj i Azerbajdzjan där hon blev svårt misshandlad. Med hjälp av en landsman lyckades hon ta sig till Sverige. Mannen har svenskt medborgarskap efter att ha arbetskraftsinvandrat tidigare och var på besök i Azerbajdzjan när de träffades.

Efter två år i Sverige fick paret en son, Mikael, men de lever nu frånskilda. Khayale ansökte om asyl, men har fått avslag och det har beslutats att hon och Mikael ska lämna landet. Hon har anmält att det finns hinder för att verkställa beslutet och hänvisat till Mikaels hälsa, men hittills fått nej.

Mikael har en grav utvecklingsstörning och svår autism och det finns även misstanke om ytterligare diagnoser.

Överläkaren Christer Larsson på habiliteringen beskriver i ett intyg att Mikael saknar tal, rör sig planlöst och osäkert och kan inte uppfatta faror: ”Han måste skötas och hjälpas i dagens alla situationer”.

Det blir uppenbart under intervjun. Mikael kan inte lämnas ensam och han sitter aldrig stilla. Han springer runt hela tiden, ena stunden ut mot trafiken, andra stunden går han loss på det uppdukade fikabordet, ibland skriker han. Det är svårt för Khayale Gulieva att fokusera på intervjun.

Mikael har en kraftig utvecklingsstörning och autism.
Foto: JANNE WRANGBERTH

– Han förstår inte vad han gör. Jag kan inte äta eller sova. Hela tiden behöver jag kolla Mikael, säger hon.

Att han har stora problem med att sova gör också att Khayale får lite sömn.

Annons

Enligt intyg från överläkaren leder förändringar i miljön till ångestutbrott för Mikael och ibland skadar han även sig själv när han inte förstår vad som händer runtomkring honom. Han kan bland annat dunka huvudet i golvet vid ångestattacker.

Att vara i ett rum med en stängd dörr är en sådan situation som resulterar i skrik och panik, enligt intyget.

Situationen för Mikael har blivit bättre genom insatser i Sverige. Enligt Christer Larsson skulle ett avbrott av insatserna där trygghet och kommunikationsförmåga byggs upp ”starkt påverka pojken i negativ riktning och man skulle få börja om vilket sannolikt ej finns förutsättningar för i moderns hemland”.

Christer Larsson vädjar avslutningsvis i intyget till Migrationsverket att se till pojken och mammans svåra situation och låta honom fortsätta utvecklas i Sverige.

Mikael förmår inte att uppfatta faror i omvärlden, enligt läkarintyg.
Foto: JANNE WRANGBERTH

I ett intyg från Habiliteringen i Lidköping skriver kurator Maria Svensson om behandlingsinsatser: ” Tack vare ett nära samarbete mellan förälder, förskola, korttidshemmet och habiliteringen har det omfattande arbetet haft effekt på patientens beteende.”

I ett intyg från Götene kommun skriver en specialpedagog och en LSS-handläggare att det finns en risk för att Mikaels destruktiva självskadebeteende tilltar om han inte får relevant stöd.

I intyget bedöms också att han inte skulle kunna klara en flygresa, då även små förändringar i vardagen skapar stor ångest.

”Mikaels behov är så stora att ett utvisningsbeslut skulle för honom innebära ett stort trauma och en utvecklingsretardation, vilket är förödande för hans framtid.” avslutas intyget.

Mikael går på Miklagårds förskola i Götene, där han får särskilt stöd.

– Han har en trygg situation på förskolan. Det är naturligtvis väldigt olyckligt om han utvisas, säger förskolechefen Lena Edholm.

Mikael behöver mycket stöd och hjälp i sin vardag.
Foto: JANNE WRANGBERTH

Men enligt Migrationsverket finns inga medicinska hinder eller någon annan särskild anledning till att familjens inte ska utvisas. Enligt Migrationsverket kräver inte Mikaels tillstånd avancerad vård och man anser inte att ett uppbrott ”på ett avgörande sätt skulle få märkbara konsekvenser för hans framtid”

Enligt Migrationsverket finns det tillgång till vård i Azerbajdzjan för personer med utvecklingsstörning och program för att stödja föräldrar i deras omvårdnadsroll. Migrationsverket menar vidare att det inte är tillräckligt dokumenterat att en flygresa inte skulle gå att genomföra.

Migrationsverkets beslut är överklagat till Migrationsdomstolen, som i slutet av april i år avslog överklagandet. Domstolen konstaterar att Mikaels tillstånd inte är livshotande och att det inte kommit fram några nya uppgifter som talar för att utvisningen är omänsklig eller förnedrande, enligt Europadomstolens praxis.

Ärendet är nu överklagat igen till Migrationsöverdomstolen. Samtidigt har familjen kallats till ett återvändandesamtal hos Migrationsverket. Där ombads Khayale skriva på ett papper om att hon ska återvända frivilligt. Något hon inte gjorde. Hon ser det inte som möjligt att leva i Azerbajdzjan för henne och än mindre för hennes son, som är född och uppväxt i Sverige.

Hon har ingen annan att vända sig till i Azerbajdzjan än sin familj som hon flytt undan och hon litar inte på myndigheter som polisväsendet i landet.

Utvisningshotet för familjen hänger tungt över Khayale Gulieva.
Foto: JANNE WRANGBERTH

Khayale Gulieva berättar att hon mår mycket dåligt av situationen och är oerhört trött.

– Jag kan inte ljuga och säga att jag är glad. Jag kan inte, jag orkar inte, säger hon.

Som asylsökande har Khayale inte haft möjlighet att läsa SFI (svenska för invandrare), men hon har lärt sig svenska genom att läsa själv och prata med andra. Hon har heller inte haft möjlighet att arbeta.

– Jag vill jobba, jag vill antingen utbilda mig till lärare i teckenspråk eller arbeta som konditor, säger hon och ler för första gången under intervjun.