När det gäller barnuppfostran har svenska föräldrar en tendens att bjuda in barnen till förhandling i stället för att gå rakt på sak. Men i USA ser barnuppfostran olik ut, det visar en forskning som Asta Cekaite, professor vid Linköpings universitet, har gjort, skriver TT.

Den vuxne i Sverige öppnar ofta konversationen med en fråga gentemot barnet, vilket bjuder in till en förhandling mellan de två parterna. Frågan kan lyda "ska du gå och...?" eller "kan du...?" när föräldern vill att barnet ska göra någonting. Ofta handlar det om självklara saker som barnet inte kan undvika, till exempel att gå på toaletten, borsta tänderna eller gå och lägga sig.

– Det är lite förrädiskt. Det är ju egentligen saker barnet inte kan undvika att göra. Och med frågan börjar en förhandling eftersom man gör det möjligt för barnet att inte svara alls och att svara något annat än det man som vuxen vill uppnå, säger Asta Cekaite.

Asta Cekaite har nyligen publicerat en bok om forskning kring hur föräldrar och barn interagerar, där fotografer filmade barn och föräldrar i deras hem både i Sverige och i USA. Resultatet från videofilmerna visade att svenska föräldrar öppnar upp samtalet med en fråga. Detta leder till att uppgifterna som föräldern ger barnet tar längre tid att utföra.

– De amerikanska barnen sa oftare rakt av "nej". Det var det få svenska barn som sa. De försökte ofta be och omförhandla genom att vädja till sina föräldrars empati.

Annons

Anledningen till att de svenska föräldrarna använder frågor i samtalen tror Asta Cekaite är för att svenskar vill vara mer öppna och demokratiska, och vilja kunna inkludera barns vilja och åsikt. Lärare på skolor och förskolor agerar liknande, visar tidigare forskning.

En föreställning om en demokratisk valmöjlighet finns ofta hos svenska föräldrar, menar Asta Cekaite, där barnen kan välja oavsett om de inte kan det. Filmerna från forskningen visar dock att barnen känner till gränserna och oftast följer föräldrarnas uppmaningar, men att det har tagit lång tid att nå dit man vill.