Genom en snirklig väg, via Balettakademien i Stockholm och diverse mer eller mindre osannolika arbeten i staterna, hamnade Eva Lund i Los Angeles

där hon nu driver ett ridcenter.

Profilen: Eva Lund

Född: 1951.

Bor: Los Angeles, USA.

Jobbar: Grundare och vd för ridcentret Special Spi..

Profilen: Eva Lund

Född: 1951.

Bor: Los Angeles, USA.

Jobbar: Grundare och vd för ridcentret Special Spirit, certifierad ridterapeut med mera.

Djur: 21 hästar, 3 hundar, 2 katter, 30 hönor och en kalkon.

Läser helst: Gärna svenskt. Men ofta blir det litteratur om autism och hästgrejer.

Ser på: Feel good-filmer.

Övrigt: Hobbysvetsare, gillar att hålla på med keramik.

När vi träffas är hon tillbaka i Sverige. Under Elmia Scandinavian Horse Show är hon i Sverige för att leta sponsorer till sin verksamhet. Hon vill ju hjälpa alla! Till hennes gård kommer till exempel funktionshindrade barn, övergivna tonåringar och krigsveteraner.

De svårast sjuka barnen sitter barbacka med en lärare bakom som håller upp dem.

— Jag kan inte ens sätta på en hjälm på huvudet på dem, på grund av nackmusklerna, säger Eva Lund.

Det går åt fyra personer till en ryttare. En som sitter bakom, en som stödjer på varje sida och en som leder hästen. Och eftersom föräldrarna betalar terapin ur egen plånbok behövs det medel utifrån för att barnen ska få en chans att rida.

Hon hoppas kunna samarbeta med något svenskt företag inom hästsektorn, eller kanske få dit några svenska ryttare som kan hjälpa till att dra blickarna till ridcentret.

Tar till flykten

En annan grupp som kommer till gården är de Eva kallar fosterbarn. Det är barn som bor på olika typer av institutioner, som inte har några föräldrar eller som övergivits av sin familj.

Deras reaktioner liknar hästens. De tar lätt till flykten. Många av dem litar inte på människor.

— Det är så tragiskt så man smäller av, jag vill ju ta in alla, säger Eva och öppnar sin famn.

De barnen är fysiskt friska, men har massor med sig i bagaget.

— Det är bara i hjärtat de har funktionshinder.

Annons

Eva har ett program för fosterbarnen, för att rusta dem för livet. Hon kallar det "Power tools for living" och det handlar bland annat om empati, relationer och att lära sig att sätt gränser för sig själv.

Hästarna hjälper till. Hästen är en levande varelse som inte förställer sig och som behöver omvårdnad varje dag. Fosterbarnen måste lära sig "prata" samma språk som hästen för att göra sig förstådda, leva sig in i hur en annan individ uppfattar situationen och vara tydliga med vad de själva vill.

Saknar smågodis

Eva Lund har inte någon familj i USA, inte i ordets vanliga bemärkelse. Men i trakten där hon bor är de ett gäng svenskar som brukar umgås. De firar midsommar tillsammans och äter påsklunch på Ikea.

Det mesta som är typiskt svenskt går att fixa. Men det är ingen tvekan om vad hon saknat mest.

— Smågodis! Men nu har Ikea börjat med det.

Ett norskt bageri i närheten bakar kanelbullar och annat svenskt bröd.

Hon har sysslat med både det ena och det andra sedan hon flyttade från Sverige, till exempel limousinförare, arkitekt, revisor och byggmästare.

— När min man dog tog jag en kurs i svetsning. Bra terapi när man mår dåligt.

Mamma i Huskvarna

Eva Lund trivs i USA. Men hon tror inte att hon kommer att bo kvar hela livet.

— Det är något med Europa som drar.

I Sverige hade Eva kanske redan gått i pension, hon är trots allt 65 år. Men det har hon inte råd med, pensionssystemet i USA är inte lika väl utbyggt som det i Sverige. Hon hoppas kunna låta aktiebolaget Special Spirit, där hon själv är grundare och vd, ta över mer av driften på gården.

— Jag skulle vilja backa undan lite och låta styrelsen ta över. Det är tungt att vara en drivkraft.

Sol och värme

Det soliga Kalifornien har trots allt sina nackdelar. Det är varmt, för varmt. Det regnar alltför sällan och de får köpa dyrt hö till hästarna från delstater där det går att odla. Vännernas hästar evakueras med jämna mellanrum när det brinner, då får de bo i Eva Lunds boxar.

Köp- och slängmentaliteten märks. Både i hästbranschen och i det sociala livet tycker hon.

— Man letar hela tiden efter något bättre. Det är något visst med barndomsvänner, de vänner som jag har i USA – det är något annat, säger hon.