Åsså var det dags igen. Dags för klassfotboll, en hel helg fylld med idrott i dess kanske vackraste kärna.

Men det kan ha sina sidor och konsekvenser, och blir det som det ser ut finns det kanske anledning att skicka ut en varning. Tro mig, det finns all anledning.

***

Annons

Det här inträffade för ganska många år sedan, och hur det nu var blev det mig klassen frågade när det var dags för Klassfotboll. Dels för att jag var en av föräldrarna som dök upp på klassmötet (vi var alltid samma klick som kom märkligt nog) och av de som kom var väl jag den som låg närmast rubriken "fotbollsnörd".

Så det blev alltså jag som fick ansvaret. För det med.

Veckorna innan klassfotbollen blev en utmaning på flera sätt, och inte minst blev de fåtaliga träningarna en pedagogisk utmaning. Uppfostrad inom fotbollsfamiljen som jag är kastade jag mig med begrepp som förvirrade mer än de förklarade. "Jobba hemåt" skrek jag, varpå hälften av gänget stannade och undrade varför jag ville att de skulle gå hemåt nu när de äntligen kommit. Fotbollen är fylld av märkligheter, lärde jag mig då.

***

Själva dagen blev årets varmaste, i alla fall kändes det så. Solen gassade för första gången det året, och i detta solgass sprang jag och bar vattenflaskor, försökte hålla koll på byten så att alla fick spela lika mycket...

Det jag inte tänkte på då, och det är därför jag nämner det nu, var att också en vitblek fotbollstränare behöver skugga eller solskydd i någon form. När dagen var över var min hud rödare än en kokt kräfta, och resten av sommaren flagade jag i omgångar.

Därför: ta hand om er och tänk på solen. Och tänk inte på resultaten. Det viktiga är att ha kul!