Föreningen Skaraborgs frivilliga samhällsarbetare hade bjudit in Elise Lindqvist för att föreläsa om sitt liv och sin livsgärning.

Frälsningsarméns lokal i Skövde var i princip fullsatt, och Elise tog sig an publiken med humor och stor närvaro, trots att hennes livshistoria till en början är fylld av värsta tänkbara tragik.

– Första gången jag blev sexuellt utnyttjad, som jag minns, var jag fem år. Men förmodligen var det ännu tidigare. Jag fick lära mig att det var det som barn och djur användes till, säger hon.

Hon berättar om en barndom med ständiga övergrepp och en skolgång fylld av mobbing.

– Skolan blev ett helvete, och värst var magistern. Han sa att jag var ful och efterbliven. Jag blev ofta tillsagd att ställa mig i skamvrån, och jag gjorde alltid som vuxna sa. Det hade jag lärt mig, för annars fick jag stryk.

Som 14-åring rymde Elise hemifrån och hamnade hos en familj som hade ett kafé.

– Jag fick lära mig att koka riktigt kaffe, och en massa andra saker. Och de brydde sig om mig, tänka sig. Det hade jag aldrig varit med om.

Några år senare träffade hon en trevlig och vacker kvinna som tog henne till sig, och sa att hon var söt.

Annons

– Jag var 16 år och fick för första gången höra att jag var söt. Tänk att hon som var så snäll och vacker ville ta hand om mig.

Hon fick fina kläder och blev väl omhändertagen. Men efter ett tag började den snälla låtsasmamman att sälja Elise till karlar som ville ha en ung flicka att ha sex med.

– Den sista gången satte kunden en kniv mot halsen på mig, för han ville se blod under tiden. Då ville jag inte mer. Jag sa det till min låtsasmamma och då sparkade hon ut mig.

Efter en tid som hemlös, och efter att ha börjat missbruka både tabletter och alkohol, och vistelse på ett behandlingshem, kom Elise i början av 1990-talet i kontakt med en kyrka. Vid det laget var hon arg på alla, i synnerhet män, och tyckte att livet bara var pest och pina.

– Folk såg så glada ut och sträckte händerna i luften. Jag frågade vad de hade ätit för piller, för såna ville jag också ha. Men då svarade någon att "Det enda jag har är Jesus Kristus i mitt hjärta." Jag förstod ingenting, jag hade aldrig hört talas om Jesus, berättar hon.

Hon kom till slut till tro, och efter en tuff period då hon lärde sig att förlåta förövarna som hade gjort henne illa, kände hon sig helt renad.

Sedan 21 år tillbaka arbetar hon med volontärarbete i Katarina Kyrkas regi. Bland annat är hon varje fredagsnatt ute på Malmskillnadsgatan och möter prostituerade. Där delas det ut mössor, vantar och halsdukar som människor i hela landet har stickat. Volontärerna bjuder på fika och hjälper tjejerna så mycket de kan och får.

– Det är väldigt tungt, men det finns ingen plats jag hellre är på, än där. Jag vet vad flickorna går igenom, och klimatet har blivit ännu hårdare och kallare.

För sitt arbete har hon fått prata inför EU-parlamentet i Bryssel, där hon sa att all sexhandel måste upphöra i hela EU, och 2015 fick hon utmärkelsen Årets livsgärning, under galan Svenska hjältar.

Och så har hon fått träffa drottning Silvia och samtala med henne i en dryg timme.

– Vem kunde drömma om att lilla jag, som var så illa ute, skulle få komma till slottet och träffa drottningen!