Linda och Emanuel träffades på jobbet på Länsförsäkringar i Skövde. I september gifte de sig i Varnhems klosterkyrka, ett bröllop som både syntes och hördes.

— När Linda klev ur limousinen så dansade de in i kyrkan och jag såg hur alla svenska gäster i kyrkan, nyfikna, skruvade på sig för att kolla vad som händer, säger Emanuel.

— Det var helt klart en häftig start i kyrkan när Linda gjorde entré, kyrkan har nog aldrig varit så levande som den var då.

Dubbelt upp

Linda är född och uppvuxen i Sverige, men har assyriska rötter. Linda tillhör den Assyriska församlingen och båda är medlemmar i Svenska kyrkan.

— Jag kommer från en religiös familj, men Emanuel gör inte det, säger Linda.

Det var viktigt för paret att få med assyriska traditioner, både när det gäller själva vigseln och bröllopsfesten. Samtidigt ville de ha en svensk vigselceremoni och svenska festtraditioner. Det blev alltså dubbelt upp! En svensk präst, som förrättade Svenska kyrkans vigselakt och sedan en assyrisk-ortodox präst som bad en bön, enligt assyrisk tradition.

— Under vigseln var ju mest svenskar med. Det var viktigt för oss att kunna ha en vigsel där alla förstod vad som sades, säger Linda och berättar att det är ganska mycket som skiljer sig åt mellan den assyriska vigselceremonin och den svenska.

Mer personlig

Annons

Den assyriska vigselceremonin är lika för alla par, medan den svenska kyrkliga vigselakten kan göras mer personlig. Dessutom är den assyriska vigseln inte juridiskt bindande i Sverige, utan de par som gifter sig i den assyriska kyrkan behöver också vigas borgerligt.

”Så häftigt!”

När bröllopsföljet gick in i Varnhems klosterkyrka väckte de uppmärksamhet, inte minst på grund av musiken som framfördes på dahole, som är en dubbelsidig trumma, och zurna, som är ett blåsinstrument från Mellanöstern. Gästerna på caféet i närheten av kyrkan reste sig upp och kom och tittade.

— Det var så häftigt! minns Linda.

Även under bröllopsfesten fick den assyriska musiken ta stor plats. Istället för att gästerna samlades och stillastående tittade på när paret skar upp tårtan, fortsatte dansen under tiden, runtomkring. Dessutom brukar assyriska bröllop involvera ett ombyte av kläder, vilket gästerna anammade. Till kyrkan brukar man ha en enklare klänning, för att sedan byta om till balklänning till festen.

Litet eller gigantiskt?

Det gavs också plats för mer svenska festseder, som tal, vilket inte förekommer på samma sätt på assyriska bröllopsfester.

Antalet gäster hamnade på ungefär 220 personer.

— För mig var det ett litet bröllop. Nu kände vi faktiskt alla, säger Linda, men för Emanuel var det gigantiskt!

Som en extra överraskning hade paret anlitat dansaren Tobias Karlsson från Let’s Dance som partystarter.

— Han körde ett dansprogram med gästerna.

Hur kom ni fram till vad som skulle vara med på bröllopet?

— Vi hade inga gränser för någonting. Även om det blev väldigt tajt fick vi med precis de bitar vi ville.

Vad var viktigast?

— Det var att vi skulle ha med alla vi älskade och att alla skulle komma dit och bara känna glädjen och lyckan, att vi skulle ha en dag att minnas.

Vad fick ni för reaktioner från gästerna?

— Det är tack vare dem som dagen blev bättre än vi hade förväntat oss. Alla bjöd på sig själva. Det här är ett bröllop som de kommer att minnas, säger Linda.

— Jag är glad att vi valde att ha en mix av traditioner för det var sådan grymt häftigupplevelse! avslutar Emanuel.