Varje gång ett folkmord inträffar säger världen att det aldrig ska ske igen. Men det var en förhoppning som minst ut sagt var naiv redan efter 1991 då Sovjetunionens undergång firades. Innan dess hade världen sagt ”aldrig mera ett Auschwitz” och bevittnat både Maos Kina och Pol Pots Kambodja för att nämna två av de mer kända. Så fem år efter murens fall kunde man på svensk tv se hur hutuer bokstavligen högg ihjäl tutsier i Rwanda och ett år senare handlade nyhetsrapporteringen om staden Srebrenica. Både efter Rwanda och Srebrenica återupprepade världssamfundet ”aldrig igen” men spiralen av ondska har fortsatt. I Darfur, i Syrien och i Myanmar. Där har dessutom vinnaren av Nobels fredspris Aung San Suu Kyi kanske inte pekas ut som direkt ansvarig, men i alla fall som den som har gett sitt tysta medgivande till att låta den hatfyllda retoriken mot folkgruppen rohingyer växa till nuvarande utveckling.

Ord spelar roll eftersom dessa kan få allvarliga konsekvenser. För i slutänden kan ord leda till att människor dödar varandra och om det vittnar inte bara dessa historiska händelser utan också vår egen tid med IS-videos och livesända Facebookavrättningar från Nya Zeeland. Likaså går det att på våra breddgrader lägga till Anders Behring Breiviks manifest som tyvärr säkerligen har inspirerat – och kommer att inspirera en och annan terrorist även i framtiden.

Annons

Folkmord och terror bottnar i hatet mot den andre. Den som ser annorlunda ut, dyrkar en annan gudom eller ingen alls för den delen, eller helt enkelt ses som mindre värd än den egna gruppen. Det bottnar också i tron på den egna överheten och en av de svenskar som visade detta var journalisten Sven Lindqvist som dog på tisdagen.

På ytan kunde Lindqvist avfärdas som en typisk 1968-intellektuell som gärna ignorerade totalitära regimer i Asien och Sydamerika vilka klädde sig i en vänsterskrud. En totalitär drömmare som ansåg att reklamen var "livsfarlig". Men när det gäller boken Utrota varenda jävel som första gången gavs ut 1992 går det inte att ta ifrån honom hans storhet. För i den visade han på hur ideologin om den europeiska vita överhögheten inte bara ledde till koloniala folkmord som i Kongostaterna utan också till en process som kom att kulminera med andra världskrigets gaskammare.

Lindqvist var något så pass unikt som en svensk vägvisare för att visa på hatets universella mekanismer och vilka konsekvenser dessa kunde få. Själva titeln är hämtad från Joseph Conrads (1857–1924) roman Mörkrets hjärta från 1902 om just kung Leopolds Kongo och författaren låter Conrads huvudperson Kurtz klottra ned ett ”utkast till metod” för hur Europa ska agera i övriga världen som sammanfattas med just ”utrota varenda jävel”. Det är i sig en briljant sammanfattning av hur hat fungerar från kolonialismen, via gaskammare fram till dagens moderna terrorism.

Det kommer att publiceras många och goda nekrologer över Sven Lindqvist som var aktiv kulturskribent sedan 1950-talet och också tilldelades professors namn. Men det kommer även att komma berättigad kritik vilket det måste få göra när en gärning i det offentliga summeras. Kanske är dock slutsatsen att han tack sin bok från 1992 skrev in sig i den svenska litteraturhistoriens genre ”bildning för andra”.

Hans bok från 1992 förlåter honom alla andra eventuella misstag.

Andra liknande böcker är Bakom stålvallen (1943) av Arvid Fredborg (1915–1996) som var Svenska Dagbladets dåvarande medarbetare i Berlin. I sin ungdom var Fredborg uttalad nazist men han bytte åsikt och hans tid i Berlin resulterade i den första heltäckande svenska publika dokumentationen av förintelsen. Två år efter Utrota varenda jävel publicerade tidigare Folkpartiledaren Per Ahlmark (1939–2018) Vänstern och tyranniet där den svenska efterkrigsvänstern flathet gentemot totalitära regimer nagelfors med nästan skalpellartad precision. Ahlmark och Fredborg ska inte jämföras på annat sätt än dessa två nämnda böcker eftersom Ahlmark hade mer gemensamt med Lindqvist. Därför rekommenderas parallell läsning av Utrota varenda jävel och Vänstern och tyranniet för då ser man vad hat mot oliktänkande och aningslöshet inför ”det egna laget” kan leda till.

Sven Lindqvist, författare och journalist, (1932–2019)