Det är med en smula saknad jag konstaterar att Morden i Midsomer är över för den här gången. Den brittiska deckarserien har varit en högtidsstund för undertecknad allt sedan den började sändas för 20 år sedan. Den förnumstige kommissarien, de kufiska landsortsborna och de fantastiska miljöerna har fått mig att troget bänka mig framför tv:n varje sommar.

Men på sista tiden har det inte varit detsamma. Jag längtar efter den gamla Barnaby (Tom Nettles), hans trogna hustru Joyce (Jane Wymark) och ärtiga dottern Cully (Laura Howard). Och inte att förglömma, hans sidekick, den odräglige kriminalinspektören Gavin Troy (Daniel Casey).

Annons

Numera känns serien lite trött. Rollerna besätts med skådespelare som synts tidigare i serien och huvudpersonerna är inte lika intressanta. Det som ändå får mig att envist avsätta en och en halv timme varje tisdagskväll är miljöerna. Det böljande landskapet, de pittoreska byarna, de egensinniga invånarna och aktiviteter som består av allt från krocketturneringar till folkdansfestivaler är oemotståndliga. Att sedan folk dör som flugor på ett högst orealistiskt vis, ja det kan man ta då.

Men när säsong 19 nu går mot sitt slut (ytterligare två avsnitt kommer att visas under sensommaren) börjar jag känna mig färdig med serien. Jag längtar efter en ny, riktigt bra brittiska deckare i samma anda. Som är realistisk, men ändå inte för tung. Med en eller två intressanta figurer i huvudrollen och där ond bråd död ställs mot vackra miljöer och poliser utan miserabla liv.

I väntan på det får jag njuta av vårt eget Midsomer, som faktiskt finns just här. Skaraborg är på många sätt likt det brittiska påhittade grevskapet. Där finns också de böljande fälten och skogarna, de kreativa konstnärerna, de engagerade fågelskådarna och diverse föreningar för människor med säregna intressen. Det hålls marknader, traktorrace, bilbingo, tipspromenader och sporttillfällen av skilda slag.

Det enda som saknas är mord på löpande band och det är väl tur det. Så kan man ge sig ut i bland gånggrifter och andra fornminnen utan att riskera att krossas av ett stenblock eller skjutas med pil och pilbåge när man promenerar i svampskogen.