–En vanlig uppfattning är att giftermål inom adeln förr var affärsmässiga uppgörelser mellan två släkter. Huvudsyftet med äktenskapet skulle ha varit att tillföra familjen ekonomiska tillgångar och inflytelserika släktförbindelser. Individens vilja var underordnad familjens önskemål, och om de två som skulle gifta sig hyste några känslor för varandra ansågs spela mindre roll, säger historikern Brita Planck.

Trots detta tog kärleken stor plats i diskussioner kring äktenskap, något hon har kunnat visa genom en undersökning av dagböcker, brev och memoarer. Börd och ekonomi, i synnerhet det senare, var visserligen viktiga i resonemangen om äktenskap, men framför allt var det kärlek som diskuterades inom adeln – både när det gällde egna äktenskapsplaner och när andras äktenskap kommenterades.

Så här uttryckte sig till exempel en ung man år 1767: "När jag tänker på det mänskliga livet, förefaller det mig, som om äktenskapet bör vara den enda lyckan här i världen, om det är lyckligt. Vilken tillfredsställelse kan man inte känna i sällskap med en kvinna som på en gång ger intryck av älskarinna och vän! Vilken njutning söka bereda henne lyckliga stunder, att akta och vårda sitt äktenskap för en person, som man tillber och älskar ömt, och som å sin sida besvarar makens uppmärksamhet med en uppriktig och varm kärlek."

Annons

Boken "Förnuft eller känsla. Adel, kärlek och äktenskap" ges ut av Apell förlag.