Malcom Foley, sportchef på brittiska Mail on Sunday, skrev år 2005 en uppskattad bok om den klassiska Wimbledonfinalen 1980 mellan Björn Borg och John McEnroe. Mycket annat har både skrivits och sagts om denna sportklassiker och de båda legendarerna. Nu har filmen kommit.

Borg (McEnroe)

SF Studios, Nordisk Film m.fl.

Manus Ronnie Sandahl

Sverrir Gudnason, Shia LaBeouf, Stel..

Borg (McEnroe)

SF Studios, Nordisk Film m.fl.

Manus Ronnie Sandahl

Sverrir Gudnason, Shia LaBeouf, Stellan Skarsgård, Leo Borg

Matchen i sig räcker mer än väl som underlag för studier i psykologi, idrottens värde, relationer, självhävdelse och egoism, penningbegär och kärlek. Här lurar många falluckor men producenter, regissör, manusförfattare och skådespelare har lyckats presentera ett fullödigt verk, värt att respekteras. På ett skickligt sätt fångas publiken av matchens nerv genom återskapande av dramatiska och avgörande spelsituationer, interfolierat med spelarnas uppväxt, familjer, privatliv, karriärer och känsloliv.

Både Borg och McEnroe var livrädda för att förlora, inte ovanligt som viktigaste drivkraft hos toppidrottsmän och deras kvinnliga kolleger. Särskilt Borgs skräck och rent fysiska lidande inför tanken att eventuellt missa chansen att vinna Wimbledon fem år i rad skildras på ett mycket trovärdigt sätt, inte minst humörväxlingar, illamående och elaka utfall mot både fru, familj och tränare lyfts fram.

Mötet har ofta beskrivits som en kamp mellan det goda, Borg, och det onda, McEnroe, men genom filmen, och i ärlighetens namn även beroende på de två männens personligheter sedda i dagens aktuella medievassa ljus ger ett annat facit. Frågan även här berättigad: Vem är egentligen god och vem är ond? Är det han som inte visar sina innersta känslor eller han som har alla nerver och allt humör fullt synligt och hörbart utom självkontroll? Hänsyn kan här även tas till åldern, Borg som tjugosexåring och väl rotad i tennissens elitskikt och McEnroe fyra år yngre på väg att skaffa sig en position i den absoluta toppen.

Medverkande skådespelare övertygar. Kanske allra mest Sverrir Gudnason som Borg, allt från minspel till rörelseschema på banan utstuderat skickligt gjort; Björns son Leo verkligen som klippt och skuren för rollen som pappan i mycket unga år; Stellan Skarsgård som Lennart Bergelin, med sin kärva och raka framtoning, mitt i prick; Shia La Boeuf som den unge och nervige McEnroe utmärkt; Tuva Novotny som klok sanningssägande och nervöst kedjerökande Mariana Simionescu på läktaren griper tag. Hur mådde hon egentligen i sin position? De försiktigt avvägda scenerna dolde mer som fanns under ytan.

Filmen om Borg och McEnroe synnerligen sevärd, Foleys bok i samma ämne av samma klass.

Kurt Bäckström