Men så sprack molnen upp och solens strålar lyste över dem som samlades på Prubbatorget för aftonens upplevelser. En kväll som bjöd på rekordmånga vetgiriga vandrare. Som vanligt inledde Domkyrkans klockspel kvällens aktivitet och den eminenta stadsguiden Barbro Olofsson från Skara Gille började med att berätta om målet för aftonens promenad, den längsta under årets stadsvandringar, Marumstorget. Den plats som för många ännu minns som Sandtorget.

På vägen dit stannade Barbro till på Hötorget för att visa var stadens västra tull var belägen och hon berättade också om det beskattningssystem som gällde fram till 1824. Så fortsatte gruppen vidare till den gräsyta som idag ligger på ”andra sidan” Skaraborgsgatan. Det som förr var en stor grusparkering, Sandtorget. Barbro börjar med att peka ut de bensinstationer som fanns i korsningarna runt torget. Här fanns Texaco, Esso, Shell och Gulf i vad som måste vara en av Sveriges bensinstationstätaste platser. Hon fick bekräftande nickar av Bosse Håkansson, som kartlagt de elva mackar som fanns i staden på1960-talet.

Stadsvandrarna tog en genväg genom Olins park på väg till målet.
Foto: Tommy Kroon

Vi påmindes om ”Kôrva-Kalle” som i sin kiosk först bara sålde korv med bröd, sedan special och därefter utvecklade med grillad korv. Här såg vi många leenden som tydde på egna minnen bland åhörarna. På Sandtorget hade Axel Anderssons Järnhandel sitt grovlager. Här låg också ett hus med både gummiverkstad och pappershandel, granne med Café Hamra.

Annons

Relaterat: Årets första stadsvandring
Relaterat: Årets andra stadsvandring i Skara

Gruppen fick ännu mera fakta sig till livs, både om människor, hus och företag. Bland annat nämndes Jarls konditori med sin servering på andra våningen med Slakteriföreningens butik vägg i vägg. Därefter riktades blickarna mot stadens gamla brandstation som invigdes 1932. En pampig byggnad där man fortfarande kan ana pardörrarna som dolde brandbilarna.

Som avslutning berättade Barbro om det gamla bryggeriet vid Härlundagatan. Den ölhall som fanns i huset inledningsvis fick ”slå igen”. Den ansågs ligga för långt från stadens centrala delar. Dessutom måste gästerna passera den farliga järnvägen på sin väg hem. Kvällen avslutas som brukligt, med kaffe och fralla på gården vid Båtsmanshuset. Trots den långa vägen tillbaka, var det ännu flera än tidigare som njöt av den sköna kvällen på den trivsamma gården.