En mindre grupp av de människor som vaccinerades 2009 med vaccinet Pandemrix drabbades av en obotlig biverkan, som likställs med sömnsjukdomen narkolepsi. Till februari i år har läkemedelsförsäkringen tagit emot 583 anmälda fall av narkolepsi, varav 414 har fått sina samband godkända. Varje år tillkommer ytterligare 30 - 40 nya fall av narkolepsi.

I en av artiklarna, försvarar socialminister Lena Hallengren myndigheternas agerande vid upphandlingen av vaccin; att fattade myndighetsbeslut resulterade i att överblivet vaccin till ett värde av flera hundra miljoner eldades upp, reflekterade inte Lena Hallengren inför. Istället underströk hon vikten av att se till det värsta scenariot – en global pandemi – och att myndigheterna förväntas agera där efter. Lena Hallengren nämnde inte, att hon ville medverka till ett förnuftigt och människovärdigt närmande till framtida influensor och därmed officiellt erkänna den hysteri som berörda myndigheter utsatte medborgarna för under svininfluensan.

Har narkolepsi blivit den väckarklocka som behövs för att få perspektiv på alla de vacciner som myndigheter, läkemedelsbolag och sjukvården anser att våra barn och ungdomar behöver ha för att hålla sig friska? Fram till i dag täcker det allmänna vaccinprogrammet in nio olika sjukdomar och flertalet vacciner rekommenderas att ta vid flera tillfällen, från spädbarnsåren och upp i tonåren.

Annons

Relaterat: Tio år senare – så lever minnet av Pandemrix kvar

I dag är 30 procent av våra barn och ungdomar drabbade av allergier i någon form. De senaste decennierna har vi också blivit medvetna om barn och ungdomar med neurologiska funktionsstörningar, vilket medför varierande förändringar i beteenden och i förmåga att hantera sig själva och de livssituationer familj och samhälle förväntar sig att de skall bli en fungerande del av.

Var vi friskare på 50- och 60-talen?

Vi som var barn på 50- och 60-talen drabbades mangrant av barnsjukdomar. Jag minns förvåningen inför de röda prickarna, kopporna, febern och påssjukans svullna lymfkörtlar i halsen. Barnsjukdomar ansågs välkommet och nyttigt för barnens försvar och var av naturen givet. På den tiden hörde vi aldrig talas om att barn dog eller fick allvarliga biverkningar av vare sig barnsjukdomar eller influensor. Det har gått ett halvt sekel sedan dess och nu bedöms vissa barnsjukdomar vara direkt livshotande. Det finns naturliga behandlingsmetoder, med stor effektivitet mot bl.a. infektioner, men av någon anledning bortser myndigheter från den kunskap som står till buds inom den komplementär medicinen. Det finns tre stora aktörer i detta ämne: myndigheterna, skolmedicinen och medborgarna. Min slutsats är att medborgarna bör agera genom att ifrågasätta det som är oklart och därigenom ta sin del av ansvaret. Myndigheter och skolmedicinen kan vi endast påverka tillsammans.

Efter ett omfattande studium av den medicinska litteraturen om vaccinationer har forskaren Viera Scheibner dragit följande slutsatser:” Det finns inget som helst bevis för vacciners förmåga att förebygga sjukdomar. Tvärtom finns en stor mängd bevis för att de vållar allvarliga biverkningar”.

Ovanstående citat kan upplevas som onyanserat och smått naivt i sin kompromisslöshet, men just därför utgör det en relevant spegling av den skolmedicinska hållningen.

Tony Fredriksson

Homeopat