De leker och tröstar, utmanar och utvecklar. Att kunna gå till jobbet och veta att mitt barn är hos dessa engagerade och proffsiga människor är tryggt. Tack! Men det här är inte dagens ros. Vi ser också hur hårt pressad personalen är och konsekvenserna av att de är för få.

Vi lämnar vårt ledsna barn på morgonen med en ensam pedagog som redan sitter med två små barn på var sitt knä. Bredvid sitter ytterligare fyra barn. Pedagogen är alltså själv ansvar för sju barn själv med åldern 1-3år. Jag får ont i magen av att lämna mitt barn men jag måste ju själv åka till mitt jobb.

Ofta när jag hämtar mitt barn är det nya vikarier jag möter eller personal från en annan avdelning som meddelar att de tyvärr inte fick vikarie idag så de har ansvar över mitt barn också.

När jag frågar hur mitt barn haft det idag så är svaret ofta ”jag tror det varit bra”. Hur ska jag få reda på hur mitt barns dag sett ut? Har det ätit? Har det hänt något speciellt? Vad har ni gjort idag? Har ni ens hunnit se eller prata med mitt barn idag?

Hur kan ni tillåta att 17 barn mellan 1-3år går på en avdelning med tre pedagoger som inte ens arbetar heltid? Är detta barnens bästa?

Kommunen har varit duktiga på att delge barnkonventionen till oss föräldrar och vad barnen har rätt till. Men att följa den själva känns inte lika viktigt när det ska sparas pengar? Att bygga ytterligare en förskola går bra men att ta hand om de barn ni har i verksamheterna idag är inte lika viktigt? Att bereda mer platser för barn i kommunen hjälper ju inte om det inte finns personal som orkar jobba i förskolan? Så här kan vi inte ha det. Det borde vara självklart att prioritera våra barns uppväxt.

Nu måste politikerna här i Skara kommun sätta barnen i första rummet! Här i Skara ska Skolverkets riktmärken för barngruppernas storlek gälla och det måste anställas fler barnskötare och förskollärare.

Gör om och gör rätt!

Oroliga föräldrar