Loppet hölls utomhus på en varvbana som mätte 821 meter. Banan gick utmed sjön Trummen vid universitetsområdet i Växjö där även fjolårets tävling avgjordes.

– Loppet flöt på bra i stort sett hela dygnet. Det var bra väderförhållanden och natten var klar och kall. Det är något speciellt med att springa genom hela natten och möta gryningen och soluppgången, säger Annika och fortsätter:

– Inför tävlingen hade jag inga direkt uppsatta mål men som alltid på tidslopp är mitt huvudsakliga mål att springa och hålla mig i rörelse under hela loppet. Nu ville jag försvara förra årets tredjeplats i min åldersklass och det hade varit kul att slå mitt eget distansrekord.

Nu blev det blev inget distansrekord men väl en bronsmedalj för Istrumslöparen där det i herrloppet slogs ett nytt svenskt rekord genom Torbjörn Gyllebring som sprang 272 kilometer.

– Att springa tidslopp är för många en mental likväl som fysisk prövning. Det går upp och ned under hela dygnet med många toppar och dalar. Ena stunden känns det som att klockan står still och man undrar man vad man håller på med, för att nästa stund känna sig hur pigg och stark som helst. Jag hade dock inga djupa dippar utan det flöt på väldigt bra. Sen är det alltid en lika skön känsla när slutsignalen kommer och man får sluta springa. Det var även kul att få närvara när det nya svenska rekordet i 24-timmarslöpning sattes, avslutar Annika.