Hoppet om den eviga freden är borta. Auktoritära stater vinner terräng, nationalism och populism firar triumfer och upprustningspolitiken är tillbaka. Den oroande utvecklingen i vårt närområde med händelserna i Georgien 2008, Rysslands annektering av Krim och striderna i östra Ukraina gör att hoten mot Sverige ökat i sådan omfattning att Försvarsberedningen i sina rapporter skriver att ”ett väpnat angrepp mot Sverige kan inte uteslutas”.

Försvarsberedningens säkerhetspolitiska bedömningar står sig i allt väsentligt fortfarande. Mycket tyder på att den rådande coronakrisen får omvälvande geoekonomiska, geopolitiska och geostrategiska konsekvenser även om något trendbrott sannolikt inte är att räkna med. Krisen blir en global katalysator. Att fortsätta bygga militär förmåga är därför viktigt med tanke på det över tid försämrade säkerhetspolitiska läget.

Sedan 2015 har regeringen stärkt försvaret med åtskilliga miljarder. Återaktiveringen av värnplikten var kanske det enskilt viktigaste beslutet för att stärka folkförankringen och viljan att försvara vårt land. Den politisk uppgörelse mellan S, MP, C, L ligger till grund för fortsatt tillväxt fram till 2025 där anslagen till det militära försvaret ökar med 40 procent, motsvarande 25 miljarder kronor. Under perioden tillförs det militära försvaret totalt 75 miljarder kronor. Det är den största satsningen på det militära försvaret sedan 1950-talet. Försvarsberedningens förslag ska genomföras på ett sätt som ryms inom den överenskomna ekonomiska ramen. Försvarssatsningarna fram till 2025 står orubbade.

Samtidigt markerar coronakrisen nödvändigheten att på motsvarande sätt stärka vår civila beredskap. Kriser kommer att drabba Sverige. Problemet är att vi inte vet exakt var, när eller hur. Därför måste vår generella beredskap höjas samtidigt som vi måste orka prioritera.

Erik Ezelius (S), riksdagsledamot