Fotbollssommaren 1994. I en sportkrönika signerad Expressens Mats Olsson föddes intresset för journalistik för VGT-gruppens nya ansvarige utgivare och chefredaktör Patricia Svensson.

– Han hade och har en stil som jag blev stormförtjust i, jag var så imponerad över hur han skrev. Så allt började med ett intresse för text och språk. Från 15 års ålder visste jag att det var journalist jag skulle bli, säger Patricia Svensson.

Från föräldrahemmet i Nyköping, via journalistlinjen på Mittuniversitetet, till Dagbladet i Sundsvall – och det var på just den redaktionen som Patricias journalistiska hemvist slogs fast.

– Jag hade en orättvis bild av vad lokaljournalistik var. Jag trodde nog att det var små, obetydliga nyheter som få brydde sig om. Sen kom jag till Dagbladet, och där brann verkligen passionen för lokaljournalistiken. Jag sögs med och blev störtförälskad. Alla mina fördomar kom på skam – lokaljournalistik är det mest spännande, finaste och viktigaste som finns, säger Patricia.

På Dagbladet gick resan från vikarierande reporter till att slutligen landa rollen och förtroendet som nyhetschef och till slut chefredaktör och ansvarig utgivare. Men ekonomin för tidningen gick inte ihop, och 2015 trycktes den sista utgåvan. I samma veva kom ett erbjudande från Jönköpings-Posten, som sökte en ny redaktionschef – och strax därefter gick flyttlasset 70 mil söderut.

– Jag har bara jobbat som journalist i städer där jag inte är uppvuxen, och jag hade knappt varit i Jönköping tidigare. Men jag blev kvar i fem år, först som redaktionschef och senare som onlinechef för hela Hall Media – och det var då jag först bekantade mig med VGT-redaktionerna, berättar Patricia.

Nu, fem år efter flytten till Jönköping och företaget Hall Media, är det med nya ägaren Bonnier News Local som Patricia tar över rodret som ansvarig utgivare och chefredaktör för VGT-gruppen.

– Det känns jättebra. Jag kommer in med ”det måste gå”-inställningen. Det är tufft i vår bransch och har varit det sedan några år tillbaka. Men en stark vilja och nyfikenhet är det bästa bränslet. Det finns flera fördelar med att vara en mindre tidning, och jag imponeras så mycket av VGT-redaktionerna. Alla är oerhört duktiga och drivs av passionen för journalistiken.

Som ansvarig utgivare är det på Patricia Svenssons bord som bland annat beslut om publicering av känsliga uppgifter hamnar. En ansvarig utgivare ansvarar bland annat för att det som publiceras håller sig inom lagens och de publicistiska reglernas gränser, och får väga vilken information tidningen går ut med eller inte, utifrån allmänintresse och nyhetsvärde.

– Det enkla svaret är att man ska publicera så mycket som möjligt utan att någon kommer till skada av publiceringen. Men sedan är det ju mycket mer komplicerat än så. Det finns inget facit, utan är upp till varje ansvarig utgivare. Man avgör om en publiceringsskada är motiverad eller inte, och får väga det mot allmänintresset. Det breda allmänintresset väger tungt, och ibland kan det faktiskt vara värt att åsamka en viss publiceringsskada. Men intresse är inte samma sak som nyfikenhet – det är skillnad på vad man som läsare bör få veta, och vad man kanske skulle vilja veta.

I rollen som chefredaktör ingår även att staka ut vägen framåt för VGT-gruppen tillsammans med medarbetarna.

– Ett fokusområde kommer att vara kommunjournalistiken, att rapportera och granska vad våra makthavare gör. Vi ska ha järnkoll på vad som sker i politiken, så att våra läsare får allt underlag för att kunna bestämma vad de vill rösta på. Det är en viktig del av vårt demokratiska uppdrag. Kriminaljournalistiken är också något vi kommer att jobba mycket med, allt från snabba nyheter - vad som har hänt under natten - till bredare rapportering av polisiärt arbete, utveckling, med mera, säger hon och fortsätter:

– Sedan är sportjournalistiken något som är oerhört roligt att få vara med och utveckla tillsammans med våra sportreportrar. Det kommer att bli fortsatt fokus på allmän sport lokalt, men också porträtt – och sen vill jag gärna se granskande journalistik på VGT-gruppens sportsidor också.

Men det är inte bara på redaktionen som tidningarna ska utvecklas, menar Patricia Svensson. Hon uppmanar även läsarna att höra av sig med synpunkter, frågor och idéer.

– Jag vill veta vad ni vill att vi ska göra mer av och vad vi ska göra mindre av, vad vi är bra och dåliga på. Det är viktigt att vi inte tappar bort något som många uppskattar. Samma sak gäller om man har frågor om publicistiska beslut jag har fattat. Mejla, ring eller stoppa mig på stan, jag tycker att läsardialog är otroligt viktigt, säger Patricia.

Fakta

Vem: Erika Patricia Svensson, född 1979.

Familj: Föräldrar, syskon och en hel skock med syskonbarn i Nyköping. Pojkvän i Jönköping.

Intressen: Umgås med vänner över en bra middag, läsa romaner och titta på jättemycket serier av varierad kvalitet.

Senaste boken jag fastnade för: "1793" av Niklas Natt och Dag. En väldigt välskriven roman som var svår att lägga ifrån sig – jag sträckläste den på en helg.

Om jag hade haft djur: Katt! Jag är uppvuxen med katt och är en riktig kattperson. Nu bor jag i lägenhet och vill gärna ha en, men tycker att katter ska ha möjligheten att gå ut. Så nu kollar jag mest på bilder på katter, och får hänga med andras.

Mat: Vegetariskt. Gärna indiskt eller meze. Och jag älskar pizza.

Lägenhet eller hus: Jag är en lägenhetsperson, men det är klart att man har husdrömmar. Men eftersom jag är otroligt ohändig är det ingen bra idé att skaffa hus...

Drömsemester: Frankrike, jag har varit i Paris över tio gånger. Sen har jag alltid drömt om att åka kust till kust i USA med goda vänner i en cool bil.

Lyssnar helst på: Husgudarna är Metallica sedan länge, jag har sett dem live kanske tolv gånger. Men annars är det brett, allt från jazz till hård metal.

Citat jag lever efter: Ingenting är omöjligt, det försöker jag leva efter. Sen är det såklart inte alltid sant, men man kan ha den ambitionen. Det är alltid tråkigt när man får höra "det kommer aldrig att gå" – saker går oftast att lösa på något sätt.

Något du inte visste om mig: Jag dansar pole dance ibland, och har hållit på med det i omgångar i åtta år. Jag gillar det mycket, men det är svårt och tungt, och jag kan bli frustrerad över att jag inte är bättre. Men jag kan hänga uppochner, och man får vara nöjd med det lilla.