På lördagen den 21 december fick naturfotografen Ulrika Claeson Månsson en tidig julklapp. När hon och maken skulle ut för att mata småfåglarna vid sitt gömsle på övningsområdet Klagstorp, fick de syn på en betydligt större fågel, en lappuggla.

– Jag har aldrig sett en sådan tidigare, och av en slump så hade jag med mig kameran också, säger Ulrika, en dryg vecka senare.

– Jag är fortfarande superlycklig och glad. Det är en ytterst ovanlig fågel i de här trakterna.

Den ljusgrå fågeln flög upp och satte sig på en stolpe ett drygt 70-tal meter bort.

– Eftersom jag bara hade med mig ett 200-millimeters teleobjektiv, så blev det att försöka komma närmare. Jag smög försiktigt steg för steg, medan ugglan höll ett vakande öga på mig. Den roterade huvudet nästan ett helt varv för att se runt om, och så fort jag tog ett steg så tittade den på mig.

Som närmast kom Ulrika ungefär åtta meter från den ståtliga fågeln.

– Det var nästan som ett träsk där och jag blev allt blötare, men det gjorde inte så mycket, säger Ulrika som blev sittande i vätan under tio minuter innan lappugglan beslutade sig för att nu fick det vara nog med bilder och flög iväg.

Totalt fick Ulrika 140 exponeringar på den sällsynta fågeln.

– En naturfotograferande vän sa till mig att jag inte skulle berätta det här för någon, men det kom ut ändå, och under dagarna dom följde var det fullt av fågelfotografer ute på övningsfältet, men enligt vad jag hört så har de inte sett till den.

– Jag missunnar verkligen inte någon att få se en sådan här fågel, men samtidigt så kan det ju vara jobbigt för den om det springer folk precis överallt, säger Ulrika som nu kan göra ett kryss till i boken över skådade fåglar.

– Det har varit en av mina drömmar inom fågelfotografering att få fota en uggla, jag har fantastiska kort på örnar, duvhökar, kungsfiskare, stjärtmesar och hägrar men inte ett enda kort på en uggla.

Tills för en dryg vecka sedan vill säga.

– Det kanske aldrig händer igen, men det var så häftigt, säger Ulrika Claeson Månsson.