Det är inte alltid lätt att leva på landet. Häromveckan grävde ett bredbandsbolag upp vår lilla väg – vilket innebar att vi blev instängda. Lyckligtvis hade jag kvällen före ställt bilen vid hästgården nedanför. Stressad försökte jag få på den trotsiga och ålande tvååringen underställ, ullstrumpor, raggsockor, byxa, tröja, vantar, mössa, halsduk och overall. Jag blickade mot klockan. Skulle jag hinna? Jag skulle inte bara ta mig till bilen en kilometer bort, utan sedan åka till förskolan två mil bort och lämna ett barn som skrikgråtande jämrar ”Ingenting” på alla frågor. Jag skulle sedan hinna köra en halvmil till tåget, hitta en parkering och hinna med rätt tåg. Sedan skulle jag behöva både ta tunnelbana och gå en bit för att hinna fram till mötet i tid – och på vägen hinna förbereda lite.