Ruby Lindén, en sjungande tjej som går på mellanstadiet, Johanna Beijbom, sångerska och artist och Hans-Erik Lundkvist, ordförande för PRO i Skaraborg. Med sina olika åldrar har delvis skilda perspektiv på livet.

Ruby: - Det positiva är väl att fler nu får synas och höras, som mörkhyade att de kan få..

Ruby: - Det positiva är väl att fler nu får synas och höras, som mörkhyade att de kan få leva som alla andra, att folk kan få älska vilka de vill, att alla får tro på vad de vill och att det inte är fel.

Hans-Erik: – Jag tror också på mänskligheten och är tillräckligt gammal för att minnas att det har gått i vågor. Även tidigare har främlingsfientlighet frodats och man har hatat till höger och vänster.

Johanna: – Det är nästan så att jag inte har vågat titta på nyheterna för att det är så fruktansvärda grejer som har hänt, man blir orolig för vart det kommer att leda till, man blir orolig för mänsklighetens framtid.

– Vad coolt att vara så gammal, säger Ruby, när Hans-Erik berättar om hur det var när han var tio år 1944. I hans hem fanns ingen telefon och världskriget pågick.

Skövde Nyheter möter trion på Raoul Wallenbergsskolan i Skövde där Ruby går.

Hur var ditt år 2016?

Ruby:

– För mig var det största att få vara med i TV-programmet Supershowen

Supershowen är en sångtävling som sändes i Barnkanalen. Ruby vann inte, men nu vet hon att det är artist hon vill bli.

Precis när året började hände som nog var roligast.

– Jag fick åka till Grenada och träffa min pappa och mina två syskon, jag hade inte träffat pappa på sex år.

Nu längtar Ruby efter att få åka tillbaka till pappa och det varma Grenada i Karibien.

Johanna:

- Jag förlorade min morfar i början av året, han har varit min inspiration till väldigt mycket. Det har tagit väldigt hårt, men också gjort att familjen verkligen har hållit i hop och visat varandra mycket kärlek. Det har också varit stora förändringar i mitt liv som har varit positiva. Jag har fått jobba jättemycket med musik, det har varit krogshow med Jessica Andersson och det var tionde året med allsång på krogen. I år var det på Platauex.

Hans-Erik:

– När man kommer till min ålder är det väldigt mycket som rullar på av bara farten. Det stora som har hänt mig i år är att jag blev utsedd till Årets folkbildare. Det är en utnämning som man är både stolt och glad över, men jag kan tänka mig att det är utmärkelse man får för lång och trogen tjänst för det har inte hänt något speciellt i år på den fronten. Privat är det att vi har fått öppna plånboken till nya fönster, nytt kök och fiber till huset. En sak som har hänt är att sonen kommit lite närmare när han flyttade från Östersund till Jönköping.

Vad har hänt i världen i år?

Johanna:

– Det är nästan så att jag inte har vågat titta på nyheterna för att det är så fruktansvärda grejer som har hänt, man blir orolig för vad det kommer att leda till, man blir orolig för mänsklighetens framtid. Det är väldiga kontraster från det glada man jobbar med till det man ser på nyheterna. När jag tänker tillbaka kommer jag på mer dåliga saker som hänt i världen än bra.

Hans-Erik:

– Det har alltid pågått krig i världen och jag har tidigare arbetat med fredsfrågor. Men nu har det kommit så nära, speciellt Syrienkrisen med alla flyktingar som blir kvar i Medelhavet. Det är fruktansvärt och sen även att högerextremismen sprider sig i Europa. Det finns ingen solidaritet längre, man förutsätter att det är någon annan som ska vara solidarisk. Det har vi sett både länder emellan och jag tycker att man märker det även i vårt samhälle att klyftorna ökar. Folk som har det dåligt får det sämre och de som har det riktigt bra får det bättre.

– Men jag tror på mänskligheten, det som var positivt i år var var överenskommelsen i Paris om miljöfrågan. Nu är det vi ju fått en president i USA som säger att han skiter i det där avtalet, men vi får väl ändå hoppas att det finns ett antal politiker som kan hejda hans vilda fantasier.

Ruby:

- Jordbävningar och Syrien. Jag brukar kolla vad som händer i världen och här i skolan tittar vi på Lilla Aktuellt och ser om det är något vi kan göra. Vi har tillverkat lyktor som vi ska sälja för att få pengar för att hjälpa människor i Syrien.

Hur ser ni på framtiden?

Ruby:

- Det positiva är väl att fler nu får synas och höras, som mörkhyade att de kan få leva som alla andra, att folk kan få älska vilka de vill, att alla får tro på vad de vill och att det inte är fel. Det tycker jag är väldigt bra att det har gått framåt de här åren. Ändå tycker ju vissa folk att det är dåligt, men det kommer alltid vara så.

Johanna:

– Även om det är mycket hemskheter i världen är det så att många jobbar tillsammans och man pratar mer om saker. Även om det är struligt i världen är det ändå som att det går framåt med att många som säger vad de tycker och gör vad de känner för. Det ger lite hopp för framtiden. Allt är absolut inte svart.

Hans-Erik:

- Jag tror också på mänskligheten och är tillräckligt gammal för att minnas att det har gått i vågor. Även tidigare har främlingsfientlighet frodats och man har hatat till höger och vänster. Skillnaden är att när jag var ung var det grannbyn, sedan blev det finnarna, en dag var det jugoslaverna och nu är det de mörkhyade. Det går i vågor och sedan kommer man underfund med att de inte var så farliga, man kommer på att de är som vi fast de ser lite annorlunda ut. Jag tror att det är på väg att vända.

Vad hoppas ni på?

Johanna:

- För min del hoppas jag på ett bra musikår. Min lillebror ska gifta sig med min bästa kompis och jag kommer att fylla 30.

Ruby:

– Jag hoppas att få vara med på TV igen och att få åka till Grenada.

Hans-Erik:

– Jag hoppas att familjen får vara frisk. Vi väntar ett nytt barnbarn och jag hoppas det blir fred i världen.