Kvinnors mode genom årtiondena

Från tjusigt damigt via stretchiga material och klatschiga färger och åter till figursydd elegans.
Vi gjorde en resa genom senaste seklets dammode med hjälp av Cams Modehus.

Cams modehus är en institution i Skövde och drivs som ett familjeföretag. Det började med att Märta Nyström, som var modist, startade en hattaffär på Sankt Sigfridsgatan. Verksamheten utökades med en kappaffär och en klänningsbutik på samma gata. År 1963 flyttade de in i de nuvarande lokalerna, där det mesta av originalinredningen finns kvar.

— Nu börjar det väl bli modernt igen, konstaterar Katarina Andersson, som är dotter till Märta Nyström.

Företaget drivs fortfarande i samma familj. Katarina, som studerade mode i Paris på 60-talet, har fått utlopp för sitt intresse och kunnat se hur modet har skiftat under åren med butiken.

— Jag tycker att alla tider har sin charm. Just när man är i det tycker man att det är det bästa. Sedan undrar man: hur kunde man ha det där? säger hon.

Cams har sett till att spara modeplagg och accessoarer som de har sålt i butiken under decennierna. De har också fått några dräkter till skänks, för att kunna använda vid temavisningar.

Av praktiska skäl går kollegan Marianne Carlsson och jag oftast i jeans och tröja på jobbet. Nu får vi chansen att få klä oss som Skövdekvinnorna gjorde förr, under vägledning av Katarina Andersson. Följ med genom ett sekel av dammode.

Cirka år 1900

Det börjar sådär. Jag får inte på mig kjolen. I efterhand inser jag att kvinnorna kring förra sekelskiftet nog drog på sig sina kjolar över huvudet, inte den andra vägen, och över en kraftigt åtsnörd korsett, dessutom. Men jag har redan tagit på mig en höghalsad blus med fårbogsärmar och den spänner över axelpartiet. Jag vill inte spräcka kläderna. Vi löser det ändå, med uppfinningsrikedom. Den fjäderprydda hatten blir pricken över i och jag känner att jag skulle kunna smälta in i tv-serien Fröken Frimans krig. Vid den här tiden började vissa klädesplagg att förhandstillverkas, som den cape jag bär över axlarna.

1920-tal

Puh! Äntligen kunde kvinnorna andas! 1920-talets kroppsideal var rakare och pojkaktigare och klänningarna hade nedhasade liv. Marianne får på sig en crèmefärgad klänning i spets. Den sitter som en smäck och kompletteras med ett långt pärhalsband och det typiska, fjäderprydda hårbandet över pannan.

1930-tal

Nu är den accentuerade midjan tillbaka och stilen är striktare. Jag får på mig en senapsgul vardagsklänning i ull, från 1939. Den matchas med hatt, handskar och skor. Jag känner mig som en dam och kommer fram till att farmor nog hade underklänning under så här stickiga kläder. Klänningen är ändå lätt att röra sig i och ett typexempel på de mer praktiska kläder som kvinnor började bära till vardags vid den här tiden.

1940-tal

När kriget tar slut vill kvinnorna ha lyx! Marianne klär sig i dräkt i New Look-stil. Kavajen har insvängd midja och raka axlar. Kjolen är lite längre, den vita blusen har hålbrodyr kring halsringningen och allting kompletteras med ett vitt pärlhalsband, handskar, rejäl handväska och hatt med päls.

— Hatten blir pricken över i! säger Marianne.

1950-tal

— Jag känner mig som tagen ur en amerikansk film. Det här är sinnebilden av det lyckliga 50-talet, säger Marianne, klädd i en fest-complé från David Gibson: kappa, klänning, hatt handskar, solglasögon och pärlor runt halsen.

Mariannes kläder har en ganska ledig passform. 50-talet präglades annars av vida kjolar och fokus på midjan. Kvinnan skulle ha en timglasfigur, som Marilyn Monroe eller Brigitte Bardot. En särskild ungdomskultur fick fäste och jeansen började slå igenom.

1960-tal

Nu händer det verkligen något med modet. Korta kjolar, optiska mönster, Mary Quant och Twiggy. Cams tvåfärgade ensemble i Jacqueline Kennedy-stil blir komplett med pillerburkshatt och vita solglasögon med breda skalmar. Det är lekfullt, trots att det inte är rent ungdomsmode. Härligt, bekvämt och kul!

1970-tal

En färgexplosion! Marianne och jag får på oss varsin 70-talsoutfit och trots att ingen av oss bär något utpräglat hippiemode är det här verkligen plagg med attityd. Det är överdrivet, på ett härligt och modigt sätt: Mariannes ullkostym i syrenlila med utsvängda byxor och skärp i kontrasterande vitt och min smaragdgröna klänning med matchande kappa, väska, scarf, basker på sniskan och smycken därtill. Skyltdockan får på sig en maxiklänning i finsk design med stort mönster i signaturfärgen brunt.

1980-tal

Här är det axelvaddar, brodyrblus à la prinsessan Dianas brudklänning, resårskärp och volangkjol som gäller. På något sätt är ju de här kläderna kul, men jag känner mig ändå lite som att jag är klädd för barnkalas och alldeles för gammal för det. Det fanns också ett striktare yuppiemode med chica dräkter, liksom ett mode inspirerat av träning och musikbranschen, inte minst av Madonna.

1990-tal

Marianne är damigt modern i skipants, dubbelknäppt kavaj och lila basker som pricken över i. I övrigt hade man gärna på sig leggings – men kallade dem för tights – tillsammans med långa tröjor och skjortor. Cykelbyxor blev också populära. I slutet av årtiondet var det gråskala, raka linjer och enkelhet som gällde. Ekologiska kläder började komma, liksom grungemodet.

2017

Hur blir festmodet 2017? Vi provar varsin långklänning: en lila med strass i urringningen och en champagnefärgad i spets. De känns moderna, men med välbekanta inslag. De raka linjerna påminner om tiden kring millennieskiftet, spets som material har återkommit med jämna mellanrum under åren och hårprydnaderna för tankarna till 20-talet. Allting kommer tillbaka.

Regler för kommentarer