"Ett eget barn är viktigare än att hitta min biologiska mamma"

För 35 år sedan övergavs Anne Sandstjärna på en kall trappa i Sydkorea.
I somras var hon tillbaka och letade efter sina rötter och där knöts säcken ihop.
— Jag fick känna att jag smälte in och var vanlig. Och så fick jag träffa skolflickan, säger hon.

Skolflickan, 19 år gammal, bodde hos sin sjuke farbror i staden Daegu i Sydkorea. Längst ner i källaren låg ett tehus och en dag i januari för 35 år sedan ringde någon och sade att det låg en bebis och skrek i deras trappuppgång. Bebisen var ungefär två till tre månader gammal och var insvept i en filt. Skolflickan tog det skrikande barnet och sprang med det till polisstationen i kvarteret bredvid. Som i sin tur lämnade flickan till ett barnhem.

— Min mamma hemma berättade för mig när jag var liten att min koreanska mamma lämnade mig på en trappa och sedan ställde sig bakom ett träd för att se om någon kom och tog hand om mig. Hon sade att det var en skolflicka som kom och plockade upp mig och såg till att jag kom till ett land där jag skulle få det bättre. Den berättelsen var sann, jag såldes inte som många andra koreanska barn som adopterats till utlandet, säger Anne Sandstjärna.

Det var i somras som hon åkte till Sydkorea tillsammans med sin make Morgan. Resan tillbaka till Korea bokades först som en semesterresa inte som en livsresa. Det blev också en resa där Anne och Morgan upptäckte att nya rötter var på väg att bildas.

— Det var i Korea som vi köpte ett graviditetstest och där vi upptäckte att jag var gravid, säger Anne Sandstjärna.

Hon säger att hon alltid har älskat att vara adopterad och att hon inte tänkt så mycket på att hitta sin biologiska mamma.

— Däremot har jag velat tacka henne för att hon valde att lämna bort mig och för att jag fick ett bättre liv. För livet i Korea är oerhört konservativt, det upptäckte jag under resan, och jag skulle aldrig ha velat växa upp där.

Vad fick du veta om ditt ursprung?

— Jag fick träffa skolflickan som hittade mig och förstod att berättelsen om mig var sann. Hon kan ha varit min mamma eller min moster för hon var den enda som var lik mig under hela resan. Men om det är så lär jag nog aldrig få veta. I Korea är det en skam att ha fött ett barn utanför äktenskapet och skolflickan har man och två barn idag. Hon skulle aldrig kunna berätta om detta.

Hennes varmaste tips till andra adopterade från Sydkorea är att de ska åka dit.

Länge kunde Anne Sandstjärna inte förstå att hon såg annorlunda ut i jämförelse med kompisarna.

— Första gången som jag förstod att jag inte ser ut som du var under en infoträff för adopterade från Korea i Stockholm. Jag tittade på dem och insåg att jag också såg ut så. När jag sedan kom till Korea kände jag mig vanlig, plötsligt var jag inte kort och allt passade, berättar Anne Sandstjärna.

Hon blev en i mängden och alla produkter från hårfärgningsmedel, glasögon, smink till kläder och skor var anpassat till hennes färger och kroppsstorlek.

— När jag provade skor i storlek 35 blev jag erbjuden att prova 34, 5. Jag köpte dem bara för att det fanns!

Ett annat skäl att åka till Korea är att adopterade där kan få nya uppgifter om sitt ursprung.

— Myndigheterna i Korea har varit dåliga på att ge ut all information för att de inte har velat. Det finns uppgifter om människohandel där barn har stulits från sina föräldrar och sedan sålts. Därför kan det finnas handlingar som aldrig har blivit översatta och helt nya handlingar.

Regler för kommentarer